Stockholmsgatorna i höstfärger
Stockholmsgatorna
Kanjonen
Stenblocken
Tidigt på morgonen klev jag upp för att fara mot Solberg och tog höger vid en vit stor skylt med texten Stockholmsgatorna 22. En skylt som jag har sett så pass många gånger att jag har tappat räkningen, men aldrig följt. Denna septembermorgon skulle dock bli annorlunda.
Stockholmsgatorna är en kanjon som skapades i slutet av istiden för 9000 år sedan, där vatten har gröpt ur berget och skapat kanske en av Sveriges största vattenfall vid den tiden. Med issmältningen så förflyttades stora mängder stenblock och många av dem ligger i botten av kanjonen.
Det är både av historiskt värde och en unik natur som jag besöker platsen som har fått sitt namn efter liknelsen av att det ska vara lika trångt som i gatorna i Stockholm.
Tittar man på följande bild så kan man förstå lite vad de menar, det är inte många meter mellan bergssidorna.
I och med att jag åkte tidigt på morgonen så stod solen rätt lågt när jag började vandra mot självaste kanjonen och höstfärgerna syntes i både träden och på marken.
Något annat man inte får missa när man ändå besöker Stockholmsgatorna och det är stenblocken som finns nordöst om södra entrén. Detta är några av de största stenblocken som finns i området och de har lyckats stapla på varandra. Bilden nedan visar hur pass liten jag är i jämförelse med dessa tusentals kg tunga stenblock.
Vägen till stora kanjonen är rätt spännande, man går i en ganska tät skog med en hög klippvägg på ena sidan (om man väljer östra leden) och vid ett ställe så rinner det och droppar vatten från bergsväggen. Tyvärr så kunde jag inte fånga detta på ett bra sätt, det är nog den enda nackdelen med att ha en APS-C kamera. Man kan få det svårt att fånga med hela vyn på en gång när utrymmet man befinner sig på är väldigt begränsat.
Följande bil är vid slutet av skogen och det börjar gå över till den stenfylla kanjonen. Dessa stenar ligger vid dess södra utlopp. Tyvärr så är jag inte med i bild då det hade regnat under natten och både sten och mossa blir ganska halt då, annars hade jag kunnat vara med för att visa hur stora dessa stenblock är.
Därefter blev det att följa stigen upp på självaste berget runt kanjonen. Uppe på berget finns det en inredd gryta på cirka fem meter i diameter. Även här hade jag svårt att få en bra bild.
När man väl är uppe på toppen så är det tiotals meter ned till botten av kanjonen och utsikten är magnifik men också skräckinjagande, för man vill inte tappa fotfästet här eller få svindel.
Föregående bild togs från toppen denna klippvägg, lite av en egen predikstol.
Jag följde den västra leden tillbaka och gick sedan till Uvtjärnen och tog följande bild med hjälp av Nisi ND 64+CPL.
Jag kommer definitivt göra ett återbesök hit i framtiden, dels för att fota en annan tid på året men också för att uppleva den säregna natur som Stockholmsgatorna har och man kan ju fantisera sig lite, hur hade detta vattenfall sett ut under slutet av istiden och hur hade det forsat nedför kanjonen. Vi kommer nog aldrig få svaret på det, men tanken kittlar en lite när man väl står däruppe och ser ned mot avgrunden.
