Prästberget – en ny led i Höga Kusten
Bakgrund
Under 2022 blev jag erbjuden att få vara med i ett projekt inom Köpmanholmens Samhällsförening där vi skulle undersöka möjligheten att få till en ny led i området, närmare bestämt upp till platån på Prästberget.
Platån, som jag har hört talas om sen några år tillbaka, har haft en historia inom bygden där folk förr i tiden vandrade upp till för att fika, tända brasor och njuta av utsiketen. Idag är det ganska vanligt att man har hört talas om platån, men det är inte många som hittar dit.
Det skulle vi ändra på!
I år invigdes nämligen den första etappen med två slingor upp på berget och till platån. En till etapp kommer förhoppningsvis att invigas nästa år eller året därpå.
Leden
För att komma upp på Prästberget så åker man till Köpmanholmens havsbad och från parkeringen går man tillbaka en liten bit tills man ser en uppgång i skogen med några skyltar på ett träd.
Det rekommenderas att man har på sig ordentliga skor som ger bra stöd åt fötterna när man vandrar längs denna led, som vandringskängor.
På skylten visas distansen till platån men också en beryktad trapp som har funnits i väldigt många år. Nedanför finner vi kartan med två leder, en blå kortare led samt en röd led. I detta blogginlägg kommer jag gå hela den blå leden samt göra en avstickare upp på platån och tillbaka.
Terrängen är kuperad, det är blandat med bitvis skog och bitvis berg och det är en liten utmaning att ta sig fram på sina håll.
Leden markeras med både band runt träden samt med målade prickar på berg och sten. Allt för att göra det tydligt för vandraren var leden går.
I bilderna nedan kan vi se hur leden ena stunden planar ut för att sedan i nästa stund gå som en serpentin uppför.
Efter drygt en kilometer kommer man till ett vägskäl där en skylt visar åt vilket håll man ska gå för att komma till trappen eller platån. Den blå leden fortsätter nedåt mot trappen medan den röda leden börjar här och går mot platån.
Följer man leden upp mot platån så kommer man till den första riktiga utsiktsplatsen.
Men, med en liten varning om att denna utsiktsplats har en väldigt brant klippa. Så går inte alltför nära kanten.
Fler utsiktsplatser finner man längs leden, men jag låter dig som vill besöka leden att få uppleva dem själv och den speciella miljö som bjuds på i närheten av just denna utsiktsplats.
Efter att ha gått runt följande bergsvägg så är det inte alls långt kvar till platån.
För att komma till platån så måste man gå ned för en stege och sen runda bergsväggen och sedan kommer man ut på platån med de lodräta bergsväggarna.
Utsikten från platån är fantastisk, från här kan man se till Skuleskogens Nationalpark.
Platån har två stenblock, som har lossnat från bergsväggen, och utgör som naturliga sittplatser, till vänster i bilden nedan. Bergsväggen är dessutom ganska hög, om man jämför med mig som är 180 cm lång.
Jag vandrar nu ner mot vägen från Platån, längs samma väg som jag gick upp till Platån, tills jag kommer till vägskälet med den blå leden och skylten och följer nu den mot trappan istället. Trappan har rustats upp inför invigningen av leden med helt nya trappsteg och räcken.
Nedanför trappan övergår det till en naturlig stentrapp.
När man väl kommer ner från berget så är det en härlig barrskog som väntar en innan man kommer tillbaka på vägen, inte långt ifrån där man började.
Framtiden
Vi är inte många som har arbetat med detta, men flera instanser är inblandade och alla har varit positiva till detta och vi kommer att arbeta vidare med leden. Vi har fått enorm respons och vid invigningen var det cirka 70 personer på plats och många följde med på vandring längs leden. Det finns saker som behöver förbättras och det vet vi om och det är något vi kommer arbeta på framöver.
Utöver det så ska det tillkomma en till led upp på platån samt möjlig skyltning av utsiktsplatser plus bänkar och eventuella vindskydd.
Detta har varit ett roligt projekt att få ta del av och förhoppningsvis kommer det bli fler liknande projekt när vi är klara med detta. Vi vill att folk hittar nya leder i Höga Kusten och uppleva nya vyer.
