När blir det för många bilder per sekund?
När blir det för många bilder per sekund?
Sony lanserade just deras senaste kamera, Sony α9 III, och det är den första fullformatskameran som har en global slutare. Vad det innebär är att den läser av hela sensorn på en gång istället för rad för rad i en snabb följd och det eliminerar det så kallade ”rolling-shutter” fenomenet, det vill säga att stolpar, master och träd blir sneda när man panorerar. Med en global slutare slipper man också den mekaniska slutaren helt och hållet och det gör att kameran är helt tyst när man tar bild och livslängden på kameran kommer bli längre då det finns färre mekaniska delar som kan gå sönder, oftast går den mekaniska slutaren sönder innan sensorn gör det.
Det finns en annan sak som globala slutare ger upphov till och det är snabbare bildserietagning. Den nya Sony α9 III kan du ta upp till 120 bilder per sekund! I skrivande stund finns det ingen information om hur pass stor bufferten är på kameran, men det kräver troligen att du har de snabbare CF-Express korten istället för vanliga SD-korten som kameran också är kompatibel med.
Detta leder dock till frågan gällande denna artikel, när blir det för många bilder per sekund?
Nålen i en höstack
120 bilder per sekund innebär en hel del bilder, fem sekunder ger 600 bilder och detta leder till vad jag ser som ett problem. Jag är inte orolig över att minneskortet kommer bli fullt på direkten, har man råd med en kamera för 86 000 kr så har man nog råd med minneskort med mycket utrymme. Vad jag är mer fundersam över är hur man hittar den bästa bilden.
Om jag är ute och fotar fisktärnor som dyker efter föda och den totala tiden jag är ute och fotar är kanske en timme och jag har vid 10 tillfällen tryckt ned slutaren bara en sekund vid varje dykning. Det gör att jag har 1200 bilder att gå igenom.
Jag vet från egen erfarenhet med att fota norrsken, med intervallometer, är att när du passerar 500 bilder blir det svårare att hitta den bästa bilden och betydligt värre blir det när du passerar 1000 bilder. Eftersom motiven är densamma så blir man lätt blind och ser inte direkt skillnad på bilderna. Faktum är att det var bara av en ren slump att jag hittade följande norrskensbild med ett lodjur (nere till höger i bilden, nära skogen), det var en bild av 700 och jag råkade just klicka på den. Hade jag inte gjort det så hade jag kastat bilden, för det gör jag med majoriteten av bilder som jag inte vill ha kvar.
Av de 1200 bilderna som jag får på dessa fisktärnor skulle jag troligen kasta 1195 stycken av dem och då har jag troligen inte ens undersökt 1100 bilder. Visst, Sony α9 III ger dig möjligheten att bläddra igenom bildsekvensen som en filmsekvens och du kan där plocka ut den bästa bilden. Detta borde vara en funktion i alla RAW editorer (som Lightroom) och därmed skulle det göra det betydligt lättare att titta igenom alla bilderna och hitta de bästa bilderna istället för att ha ett rutnät med hundratals likande bilder framför sig.
Risken är stor att man helt enkelt inte hittar den rätta bilden och att man kanske kastar den som faktiskt var det. Man sparar helt enkelt inte på 1200 bilder. Räknar man på att varje bild tar 30 MB så blir det 36 GB utrymme som krävs, för bara tio sekunder!
Nu kan man lyckligtvis ändra så att man kan ta 10, 15, 20, 30 eller 60 bilder per sekund med Sony α9 III så man är inte fast med 120 bilder per sekund.
Var går gränsen?
Nu när vi har fått se marknadens första fullformatskamera med global slutare så är det bara en tidsfråga tills vi får se andra modeller från Sony med samma typ av sensor och likaså gäller när både Canon och Nikon kommer med sina toppmodeller med global slutare. Canon visade faktiskt upp en 19 MP fullformatssensor med global slutare i december 2022 och många spekulerar i att det kommer sitta en vidareutvecklad sådan i kommande Canon EOS R1.
Men det kommer inte ta stopp vid 120 bilder per sekund.
Vi kommer först och främst se globala slutare som överstiger de 24,6 MP som Sony α9 III sensorn har och teoretiskt sett borde bildserietagningen sjunka med ökat antal megapixlar, till exempel 36 MP kanske ger 60 bilder per sekund som högst. Detta har med bandbredd och värmeutveckling att göra och hur pass snabba bildprocessorerna är.
Men om vi tänker oss framtiden, Sony’s nästa α9, det vill säga α9 IV, hur många bilder per sekund kommer den ha? 180? 240? Även om bufferten inte skulle klara av mer än en sekund så skulle det fortfarande generera ofantligt många bilder att gå igenom. 10 sekunder exponering ger kanske 2400 bilder att söka igenom efter den bästa bilden. Ju fler bilder du tar, desto större blir arbetet med att hitta bilden. Såvida inte verktygen börjar göra det lättare för oss att hitta bilderna, hur hanterar vi det? Väljer vi helt enkelt ett annat läge som tar färre bilder och genererar därmed mindre jobb, men ökar risken för att den avgörande bilden kommer att saknas?
Var tog utmaningen vägen?
Alan McFayden spenderade 4200 timmar över ett spann av sex år för att fånga det han ansåg vara den perfekta bilden på en kungsfiskare. Totalt sett hade han tagit 720 000 bilder på den färggranna fågeln innan han blev nöjd. Detta var 2015 och toppmodellerna tog runt 10 bilder per sekund på den tiden. Med en kamera som tar 12 gånger fler bilder per sekund så får du 110 chanser till att du får bilden som faktiskt sitter. Istället för att spendera flera timmar varje vecka för att fånga den perfekta bilden så gör denna teknik det möjligt att kanske få det du kallar den perfekta bilden inom loppet av en vecka och kanske till och med första gången du är ute.
Även om det kan ses som en frustration att inte kunna fånga den perfekta bilden på en specifik fågel när man är ute, att det är alltid något som är fel med bilden. Likt med följande bild på mindre strandpipare där högdagarna på baksidan av benen är utfrätta.
Jag kanske inte är lika dedikerad till att få den där perfekta bilden som Alan McFayden är ute efter, men jag har spenderat flertalet timmar på att fota just mindre strandpipare och denna sommar blev det betydligt mer än tidigare somrar. En del av anledningen till att jag alltid återkommer är för att det är en vacker fågel och jag har inte riktigt fått till den där ”perfekta bilden” än, men bilden ovan visar att jag är på god väg och en dag kanske det händer. Om det sker nästa sommar med min nya Canon EOS R8, som kan ta upp till 40 bilder per sekund, eller om flera år har ingen större betydelse för mig. Det är för mig en utmaning och en fantastisk stund som jag får vistas med min lilla favorit vadare.
Vad jag försöker säga är att om vi har en utrustning som till den grad verkligen gör allt jobb åt en, perfekt autofokus som sätter skärpan varje gång och dessutom kan ta 120 bilder på en sekund, och i framtiden kanske mer, var tar utmaningen vägen? Känslan av att man var så nära, men man får försöka igen. Att ”misslyckas” 720 000 gånger är kanske lite utav det extrema, men utmaningen fanns där och McFayden brann för det.
Fotograferingen kanske börjar bli för enkelt, även om dessa kameror kostar skjortan, att vi nu hellre förlitar oss på att kameran kommer fixa det än att vi utvecklar en skicklighet och det tålamod som har krävts av alla fotografer fram tills idag.
Det kommer bli svårare att ta en unik bild
Om flera sportfotografer står vid samma bås under en match och alla trycker av samtidigt, det kommer resultera att ingen av fotograferna kommer fånga något unikt. Med en långsammare 10 bilder per sekund så fanns möjligheten att någon lyckades fånga en bråkdel av en sekund som ingen annan gjorde och den bilden kunde stå ut. Men med 120 bilder per sekund kan jag helt enkelt inte se vad som verkligen skulle skilja bilderna från varandra om de står tätt intill varandra i ett och samma bås.
Även om det är få som kommer få tillgång av denna teknik till en början, på grund av priserna, så kommer det förr eller senare bli alltmer vanligare med globala slutare och framförallt allt snabbare bildserietagningar. Allt du behöver göra då är att titta på en YouTube video om hur du lättast kommer igång med kameran och sen bli lite bekväm med den, därefter är det bara låta kameran göra jobbet åt dig. Ju lättare det blir att fånga den där perfekta bilden, desto mindre unik blir den eftersom alla andra med samma utrustning kan göra precis samma sak.
Att just kungsfiskare är så pass populär fågel för naturfotografer är just för att det krävs en hel del tålamod och en viss skicklighet, men också tur, för att få den där perfekta bilden på när den dyker. Om man lär sig att trycka av vid rätt sekund, så behövs inte turen längre eftersom kameran fångar just fågeln 120 bilder per sekund och någon av dem kommer troligen vara den perfekta bilden. Det kanske inte sker första gången, men det kommer ta betydligt färre gånger än de 720 000 bilderna som Alan McFayden tog.
Betyder detta verkligen nånting?
Vem vet, min nya kamera kanske gör det enklare för mig att fånga den där perfekta bilden på mindre strandpiparen och utmaningen försvinner, men samtidigt så kan jag fånga bilder som jag aldrig haft möjligheten till innan och likaså gäller det med nya Sony α9 III. Den kameran kommer göra vissa motiv blir lättare att få på bild, men samtidigt kommer den öppna upp helt nya möjligheter och i sig ta unika bilder som har varit svåra om inte omöjliga till att fånga tidigare.
Fotograferingen är vad vi gör den till, utmaningen skapar vi själva och vi bestämmer hur enkelt det ska vara eller ej och att stå ut från mängden är oerhört svårt, men det viktiga är att det är en unik bild för dig och att du är stolt över bilden du tog – oavsett hur många bilder per sekund kameran tar.
