En morgon i Hummelviks naturreservat
Sjöflicksländor som parar sig
Hummelviks naturreservat
Myrtrollslända
Trots att jag bor drygt en mil från Hummelviks naturreservat så har jag aldrig besökt det under de sex åren som jag har bott i Höga Kusten. Det är för övrigt lika långt till Entré Nord i Skuleskogen Nationalpark. Men en morgon var det dags att bege sig dit, jag packade kameraväskan och tog även med mig min Canon 7D MKII med Canon EF 100-400/4.5-5.6L IS II USM monterad.
De första 500 metrarna bestod av en brant uppförsbacke och myggen och flugorna gjorde inte saken lättare, trots att jag hade parfymerat mig med myggmedel. När stigen delade sig i två tog jag vänster för att komma ut på platån. Den täta skogen ersattes av hällar, enstaka träd och en större myr.
Efter myren kom man äntligen ut på utsiktsplatsen och det är egentligen den största anledningen till att jag besökte naturreservatet från början. Jag har varit uppe på Hummelviksberget många gånger och besökt de högsta höjderna och i och med att naturreservatet ligger till större delen på en lägre höjd så har jag inte känt behovet av att besöka området.
Men efter en person i en lokal förening, som jag också är med i, tipsade om att det finns en otroligt fin utsiktsplats i naturreservatet så kunde jag inte stilla mitt intresse och var helt tvungen att se det med egna ögon. Man kan lugnt säga att jag blev inte besviken.
Man har inte bara fri sikt mot söder, man har även det mot väster. däremot valde jag inte att ta bild då allt man ser är Skuleksogen nationalpark och mycket av det får man ändå med när man fotar mot söder.
Jag fortsatte att följa stigen och kom upp på en högre höjd som ger en vy över självaste naturreservatet också.
Här ser man Skuleskogen nationalpark till höger på andra sidan fjärden och i mitten längs horisonten sticker Mjältön upp och når 236 meter över havet, Sveriges högsta ö.
Jag tog en paus och åt frukost till denna oerhört vackra och vida vy. Därefter var det dags att börja vandra vidare in i skogen igen.
Stigen går ända fram till Stortjärnen på Hummelviksberget, men ingår egentligen inte i naturreservatet. Dessvärre var inte tjärnen inte stilla och jag kände inte att jag skulle kunna få till en bra bild.
Men däremot fick jag sällskap vid tjärnen av trollsländor och jungfrusländor.
Först ut har vi sjöflicksländor, där jag också fick chansen att få bild på när de parar sig.
Den betydligt större myrtrollsländan var inte lika lätt att få bild på, även om den var större och egentligen lättare att fokusera på så var den/de inte lika samarbetsvilliga med att sitta still en längre tid.
Dessa är de bästa bilderna jag fick på den.
Det var nu jag insåg att det var verkligen värt att ta med mig den stora kameran med telezoomen utöver den kamerautrustningen jag hade i kameraväskan. Hade jag inte tagit med mig den så hade jag helt enkelt inte fått dessa bilder på trollsländorna, även om jag hade hoppats mer på fåglar och djur.
Nöjd med vad jag hade fångat hittills på bild så var det dags att vandra tillbaka och jag valde nu den någorlunda raka stigen genom skogen och nedför berget samt ut ur naturreservatet, den som skulle ha gått om jag hade valt att gå rakt fram istället för att vika av vänster i början av naturreservatet.
På vägen kunde man få se några klapperfällt, varav ett av dem hade en björk växandes helt ensam bland stenarna.
För mig var det helt klart värt att besöka naturreservatet och gå längs hela leden i den. Jag kommer säkerligen besöka det flera gånger, men då kommer jag främst besöka utsiktsplatserna med de vackra vyerna över fjärden och det kommer nog göras på olika tider på dygnet samt olika årstider.
Det ska också påpekas att i närområdet så kallas detta för Lilla Skuleskogen då det är betydligt mindre men ändå bjuder på det mesta Skuleskogen har, förutom Slåttdalsskrevan förstås. Helt klart värt att besöka, men glöm inte myggmedel!
Mer information om naturreservatet och hur man hittar hit finns på Länsstyrelsens hemsida.
Uppdaterad 2022-07-15:
Jag hade angett nordisk kärrtrollslända när det var en myrtrollslända.
