Solnedgång vid Högklinten
Naturlig inramning
Högklinten
Mjällom
Annandag midsommar bestämde jag mig för att det var dags, att äntligen bege mig upp på Högklinten utanför Mjällom igen.
Det var flera år sen sist och de bilderna jag tog då är långt ifrån de bästa jag har tagit, det var hårt ljus och knappt några moln på himlen samt en hel del dis. Men denna gång skulle det bli annorlunda, jag begav mig iväg efter jag hade lagt barnen och efter en stund befann jag mig på parkeringen och hade en stigning på 200 meter innan jag skulle nå toppen på 280 meter över havet.
Vägen upp mot toppen är oerhört brant, men det finns en liten avvikare ut till Flögberget där man kan ta en vilopaus samt få se en oerhört fin vy över Mjällom.
Jag befann mig på ett ungefär 145 meter över havet och hade 135 höjdmeter kvar. Det finns en skogsstig att ta upp mot toppen, men jag föredrar grusvägen då man kan få se mer av vyerna samt alla klapperfält.
Högklinten har bland de högst belägna klapperfälten i världen och de högst belägna bildades ungefär 9000 år sedan, då havsnivån var betydligt högre än idag. De lägre klapperfälten bildades långt senare allteftersom landmassan höjdes.
Vyerna från Högklinten är enastående, var du en befinner dig uppe vid toppen så har du i stort sett fri sikt åt nästan alla väderstreck.
Väl uppe på toppen fick jag skåda en nästintill molnfri solnedgång, men ändå en oerhört vacker och varm sådan. Sena kvällar är nog den bästa tiden att vandra upp på Högklinten, för landskapet blir så mycket vackrare i det kvällsljuset.
När solen väl hade gått ned så bestämde jag mig för att vandra runt lite innan jag begav mig nedåt igen. De få molnen som fanns var fortfarande rosa och efter en stund fann jag en oerhört vacker plats, inte bara på grund av den fria sikten utan för att vyn var naturligt inramad av naturen själv.
Klockan var nu över elva på kvällen och det var dags att gå ned för berget, fara hem och somna gott.
Det var en väl spenderad kväll uppe på Högklinten och jag hoppas på att göra ett återbesök snart igen.
