Ett år med Irix 11/4

Jag har tidigare skrivit om Irix 11 och nu har jag haft objektivet i över ett år och jag måste nog erkänna att detta är ett av de objektiv jag använder minst, inte på grund av bristande kvalité eller så utan på grund av att det är svårt att hitta användningsområden där den passar.

För arkitektur så är detta objektiv riktigt bra då man får med väldigt mycket i en enda bild, men när det gäller andra typer av fotografering, som landskap, så tappar man lätt uppfattningen om distanser i bilderna och höga berg blir helt plötsligt ganska platta. Så det har varit svårt att hitta motiv där detta objektiv har en fördel gentemot de andra objektiven som är mindre vidvinkliga.

Bortsett från några norrskensbilder så har objektivet mer eller mindre samlat damm.

Tills jag hittade ett användningsområde som verkligen visade dess styrka och gav en helt annan dimension i  mina fotografier och jag pratar då om panoraman.
Genom att montera kameran vertikalt, gärna med ett L-fäste, så kan man få riktigt stora panoraman där man får med mycket i bilden.

Detta har gjort det möjligt för mig att fota solnedgångar på en höjd av 200-300 meter över havet och få med så mycket av landskapet som möjligt, både förgrunden och bakgrunden.

Men det är inte bara panoraman som jag har använt detta objektiv till, jag har även använt det då utrymmet inte är det bästa och jag verkligen vill ha hela objektet med i bilden.

Som jag tidigare har nämnt i min föregående blogginlägg om objektivet så krävs det att man är kreativ, annars kommer den, som jag nämnde tidigare, att samla damm. Det är ett skarpt objektiv och dess skarpaste område är mellan f/5.6 och f/8.
Men man bör inte använda ett bländartal högre än f/8 då diffraktionen gör att bilderna tappar skärpan avsevärt. Sedan har vi det här med kromatisk aberration som dyker upp som en plåga så fort det finns kontraster i bilderna. I de tre första bilderna i det här inlägget är helt fria från aberration men bilden ovanför det här stycket hade en hel del och det är inte direkt några smala band av lila och grönt som uppstår utan det känns som om någon hade lagt till extra bredd på dessa likt när man väljer fet text i en ordbehandlare. Med andra ord, fota endast i raw med detta objektiv. Alltså inget för dig som bara fotar i JPEG.

Det är ju ett manuellt objektiv och det kan ge lite bekymmer om var fokusen ligger. Man bör ha en kamera med focus peaking för att se var fokusen verkligen ligger i bilden. Sedan finns det ett annat bekymmer med detta objektiv och det är focus breathing. För det mesta har det ingen betydelse förutom när man stackar bilder (så kallat focus stacking) där man har tagit ett flertal bilder där man lägger fokusen olika för att sedan sätta ihop dem för att skapa skärpa genom hela bilden. Om den första bilden har fokusen nära objektivets närgräns och sen stegvis går mot oändlighet på fokusskalan så kommer man märka en ganska kraftigt varierad zoomning i bilderna. Uppskattningsvis så varierar detta två mm i brännvidd från närgränsen till oändligheten och det ställer till en hel del för att sätta ihop dessa bilder, Photoshop klarar det ibland men är det för mycket i bilden så får man göra det för hand istället.

Om jag skulle ge detta objektiv ett betyg så skulle det bli 7/10. Mycket plus är priset och skärpan, men det som drar ned det är den kromatiska aberrationen, att objektivlocket lossnar alldeles för lätt (se mitt föregående inlägg) samt att skärpan sjunker drastiskt efter f/8 och att brännvidden varierar kraftigt när man ändrar fokus.

Föregående En liten tur till Saxnäs
Nästa Vildmarksvägen

Lämna en kommentar

Hoppsan, du råkade klicka på den andra musknappen! Bara att klicka igen så försvinner detta meddelande.