En sommar med rävungarna
I år fick jag ännu en gång få vara med och fota rävhonans ungar, du kan läsa om förra årets berättelse här, och i detta blogginlägg kommer jag endast berätta om ungarna och rävhonan kommer jag berätta om i ett separat inlägg.
När jag såg dem för första gången så hade de redan blivit ganska stora, men busiga och nyckfulla, precis vad du kan se i följande bild.
Rävungarna befann sig tyvärr inte i någon naturlig miljö då de hade gryten i närheten av en stor gräsmatta och därför blev det många bilder med klippt gräs och ger en känsla av att man har fotat dem på tomten. Men för att studera och se de små pälsbollarna så är det helt okej.
Ingen av rävungarna tordes gå fram till mig, vilket förvisso är bra, men en av dem tordes komma lite närmare än de andra så länge mamman var i närheten.
Fördelen jag har haft är att det har varit lätt att hitta igen dem eftersom de främst lekte på denna gräsmatta samt ett område med högre gräs, egentligen en oklippt gräsmatta skulle man kunna kalla det. Ungarna blir äldre och busade en hel del. I följande bild kan vi få se tre stycken av ungarna, personligen så lyckades jag bara se fyra ungar medan andra har sagt att de var fler.
Bilden ovan resulterade i denna smått komiska bild där rävungen i mitten biter den andra rävungen i bakbenet och utifrån reaktionen så ser det ut att göra ont. Men detta är helt naturligt beteende hos vilda djur, detta är deras sätt att träna inför de blir stora.
Rävungarna växer och börjar bli större och oerhört fina.
När ungarna blir äldre så börjar de utforska området och börjar gå allt längre ifrån grytet, som i denna bild där en av ungarna har gått en bit.
De söker gärna vad som finns i deras närhet och får de syn på något spännande så är fokusen hundra procent på det.
Även om jag har haft turen att få kunna följa ungarna ganska bra så blev det allt svårare att få syn på dem ju äldre de blev och följande bildserie är de sista bilderna jag lyckades fånga på rävungarna.
Allt började med att två av rävungarna började jaga varandra.
Därefter började de mäta sig med varandra om vem som är starkast.
Allt pågick en längre tid och jag lyckades ta mig ganska nära, trots det så är bilderna kraftigt beskurna, men till sist fick de syn på mig och styrkemätningen fick ett abrupt slut och de båda tittade smått skamset mot mig som hade fått en otrolig bildserie och upplevelse.
Denna bildserie togs för en månad sen och sen dess har jag inte kunnat se ungarna, de har sökt sig bortom grytet för att se vad världen har ett erbjuda. Tyvärr så är det nog inte många av dessa som klarar sig, man har hittat ett flertal rävungar som har fallit offer för trafiken på E4:an som ligger i närheten. Om alla rävungarna tillhör denna kull är svårt att säga då de skulle kunna tillhöra en annan kull från andra sidan E4:an.
Trist är det, men det är inte alla rävungar som blir vuxna oavsett om de blir överkörda eller inte. Från fjolårets kull på tre ungar så var det bara en som överlevde och den ungen såg jag i tidigt under våren innan jag tappade bort den.
Jag hoppas dock på att kunna få se någon av ungarna nu under hösten, för det vore roligt om någon eller några klarade sig tills nästa år.
