Nya Rävfamiljen
Jag har under tidigare år följt en och samma rävhona och fotat hennes ungar, men i år bestämde jag för att gå vidare och försöka hitta en ny rävhona med ungar som jag kunde följa.
Det var dock lättare sagt än gjort.
I slutet av vintern var det tänkt att jag skulle inventera ett flertal gryt som finns här runtomkring, men tyvärr så blev det aldrig tillräckligt med snö så man kunde se efter rävspår till och från gryten. Med andra ord, jag hade ingen aning om det fanns aktiva gryt eller inte.
Våren kom och gick och nästan hela sommaren också, om det inte hade varit för att jag kollade upp två sjöar i närheten som jag inte hade besökt tidigare. För på vägen dit så fick jag se tre rävungar lekandes ute på en nyslagen åker. Som tur var så hade jag med mig telezoomen och kunde få bild på en av dem.
Så fort det blev bra kvällsljus, då stället ligger i skugga om kvällarna, tog jag på mig min ghille suit (lövdräkt) och begav mig tillbaka. Oturligt nog så var rävarna redan framme och flera av dem sprang tillbaka till grytet medan jag förflyttade mig längs skogen vid en ravin. En rävunge stod tappert kvar framme och skällde ut mig.
”Vet hut buske, buskar ska inte flytta på sig!”
Även denna försvann snart och jag förflyttade mig till en plats bland buskar i hopp om att inte bli sedd där. Till sist kom en räv fram och var något observant och misstänksam gentemot den nya busken.
ag bestämde mig att åka dit igen och denna gång betydligt tidigare och det var nog bland de bästa naturupplevelserna jag någonsin har haft. Först kom en rävunge fram och gick runt och luktade i gräset. Sen kom mamman fram och den vilda leken som uppstod var bara en fröjd att få se och fånga på bild. Ingen av dem lade märke till mig medan jag tyst får åskåda en busunge till räv och en minst lika lekfull moder fara runt över större delen av åkern.
Helt otroligt att få se interaktionen mellan moder och unge och den absoluta favoritbilden är följande.
Jag har tidigare bara sett ungar leka med varandra, men att få se en minst lika lekfull moder är få förunnat.
Efter ett tag så började rävmodern bli smått misstänksam gentemot mig då min kamera ger ifrån sig ett svagt klickande. Hon gick mot skogskanten där jag befann mig.
När hon försvann ut ur mitt synfält så tog jag några få steg framåt och hukade mig, några sekunder senare kom hon fram och jag fångade denna bild.
Sekunden efteråt så sprang hon mot grytet medan ungen lunkade runt i allsköns ro och jag smög mig närmre denne och fick följande bild.
Min kväll var gjord och jag var oerhört nöjd med de bilder som jag lyckades få träff på, nackdelen med att köra i så kallat ”silent mode” är att min kamera tar inte 10 bilder per sekund utan det blir ungefär hälften om ens det.
Dessvärre så blev det inte så många fler kvällar med rävarna. Dels för att de börjar bli så pass stora att de börjar söka sig utanför grytet alltmer och utforska områdena omkring, men också för att det börjar bli allt mörkare på kvällarna och i och med att området de befinner sig på ligger i så pass mycket skugga så blir det svårt att få bra bilder utan alltför mycket brus, som vi kan se i den första bilden.
Den sista kvällen som jag besökte dem fick jag en rävunge som notoriskt spanade på mig.
Även om det har varit få kvällar så har det verkligen varit givande, dock hade det varit roligare om jag hade hittat dem tidigare när de var ännu mindre. Så nu hoppas jag på att kunna hitta en rävfamilj nästa år också och att jag lyckas följa den lite tidigare än denna.
Som ett avslut på detta blogginlägg så vill jag dela med mig två smått roliga bilder från dessa kvällar. Först en rävhonan med knorr på svansen och sen unge som gäspar.
Låt mig gissa, du gäspade?
