Fotoåret 2018
Solnedgång
Vinterbild
Norrsken
Året 2018 har varit fascinerande och väldigt speciellt ur många hänseenden, dessvärre också tragiska med de enorma skogsbränderna som härjade i stora delar av Svea Rike.
Men tittar man bara ur mitt fotoperspektiv så började året ganska långsamt, med snödjup på över en meter och uppemot två meter på vissa håll så var det svårt att hitta motivationen när man inte kunde ta sig någonstans. Till sist fick man en skare som kunde bära ens vikt och man hade helt plötsligt möjligheter att fota på lite fler platser. Som vid detta norrsken som sträckte sig över Bjästa, Åmynnet och Köpmanholmen.
Men vintern var inte helt förgäves ändå, jag hittade ny inspiration trots den enorma mängden snö och avsaknaden av sol. Mulet väder brukar inte vara en landskapsfotografs bästa vän, men när det är vinter så kan man skapa en annan form av fotografering, nämligen naturligt svartvita foton där det mesta går mellan vitt och svart med svaga nyanser av blått i skuggorna och kanske lite av färgen på en trädstam. Följande bild beskriver detta perfekt och det som gör det mera speciellt är att det snöar vid skogen på andra sidan av den frusna sjön. Man skulle nästan kunna tro att jag har sänkt mättnaden i bilden men det har jag inte, det är det som gör att detta blir till en naturligt svartvit bild.
Under våren började jag arbeta med en teknik som heter fotostackning, där man tar flera bilder med fokusen på olika djup och för samman dem i Photoshop. Med hjälp av det samt en annan teknik kring att redigera bilder som just innehåller vattendrag så lyckades jag ta min första bild på en bäck i en skogsmiljö som jag var riktigt nöjd med. Vad allt detta betyder egentligen är att skärpan finns ända från första stenen till sista trädstammen och den andra tekniken ger mer värme och skapar en mer mytomspunnen atmosfär.
En annan vårbild jag fångade, medan jag var ute med familjen till Södra Entrén på Skuleskogens Nationalpark, är denna på blåsipporna. Det som gör det speciella ljuset (bokeh) i bakgrunden är nämligen solen som lyser upp en liten porlande bäck. Det var inte helt lätt att ta bilden då jag använde mitt 100-400 mm objektiv och satt dessutom på huk. Slutartiden var lite längre än vad jag var normalt van vid och närgränsen gjorde det svårt att få perfekt fokus och skärpa. Men bilden i sig är speciell och jag har vunnit nominering med den på ViewBug.
Men det var inte bara skogsbränder som drabbade Höga Kusten och många andra delar av landet, vi fick en enorm vårflod som lade hela byar under vatten. Kornsjö var hårt drabbad där nästan alla hus, som hade strandtomt, låg under vatten. En bild jag fångade vid solnedgången skapade lite av en domedagsatmosfär samtidigt som den visade hur pass allvarligt detta var. Buskarna som syns i bilden ligger normalt sett vid tomtgränsen och då är ett flertal meter från dem ned till sjön. Vattnet gick ända upp till vägen där jag står och fotar.
En annan solnedgång som jag verkligen är nöjd med är denna dramatiska, även om omständigheterna inte var så dramatiska i sig, solnedgång. Det hängde regn i luften och till och från kunde man få en regndroppe på sig och regnbågen fanns bakom ens rygg. Att åka så långt som jag gjorde bara för en solnedgång har aldrig skett tidigare och jag är glad över att jag börjar söka mig till nya platser för att fota sjöar och solnedgångar. Det som gör att denna bild är så speciell för mig är formationerna på molnen, alla de små puffarna fångar upp färgerna så bra och särskiljer sig från de mörkare partierna i molnen.
Men det bästa som hände mig under hela året är nog mina möten med räv. Jag tänker inte publicera en massa rävbilder här utan låter er läsa vidare i följande inlägg om min sommar med rävarna. Den bild jag väljer är just den som fångar allas blickar mest och går rakt in i ens hjärta. En liten tös som har en tendens att ha tungan ute en del och självklart blev det så även på denna bild. Med huvudet på sniskan, solskenet i ryggen och de vackra ögonen får vem som helst att bli kär i henne. Ett varmt minne som kommer vara hos mig för evigt.
Men det var inte bara min djurfotografering som tog sig till nya höjder under året med räv, grävling, rådjur och älg utan även jag befann mig på allt högre höjder. Jag fångade solnedgångar på 300 m ö h bland annat, men den bild som tilltalar mig mest är Vintergatan som jag fångade på över 200 meters höjd. Tanken var att fota norrsken, men fick istället en vacker bild på Vintergatan som är omhöljd av lila ljusskiftningar i atmosfären.
En bild där jag faktiskt lyckades fånga norrskenet var återigen vid Kornsjö och det som tilltalar mig mest med denna bild är just att man fortfarande kan se solnedgången, lite surrealistiskt men är norrskenet tillräckligt starkt så går det att se det från mitten av augusti och denna bild togs den 25:e samma månad. Att sjön var spegelblank gjorde bilden bara bättre. Det blev tyvärr en ganska norrskensfattig höst och jag fick bara möjligheten att fota norrsken en enda gång till innan nyår.
Något som jag tycker är roligast med fotograferingen är hur man utvecklas, hur man både blir bättre på det gör men också att man kommer på nya sätt för att skapa nya typer av fotografier. Det är förvisso en utmaning, ibland tar man inspiration från andra eller så tar man fram kunskap man har i bagaget efter att ha läst Scott Kelbys böcker flera gånger. Det sistnämnda skedde just den här kvällen då jag fotade fisktärnor.
Jag befinner mig vid en vik, solen står lågt på himlen och lyser upp från höger. På andra sidan viken finns en hög bergsvägg samt en massa träd. Något jag lärde mig från hans böcker var att om man har väldigt kort slutartid så kan du få svart bakgrund vid porträttfotografering mitt på dagen.
En tanke slog mig, varför inte fånga en svagt upplyst fisktärna med en naturligt svart bakgrund? Så jag valde en kort slutartid, kortare än normalt och sänkte ISO-värdet och valde en bländare som inte släppte in alltför mycket ljus. Bland närmare tusen bilder fanns den, en bild där man kan se fisktärnans näbb bli upplyst av solen och likaså dess vingar. Bakgrunden blev naturligt svart och jag gjorde bilden svartvit för att skapa mer kontrast i bilden. För mig är detta den bästa bilden jag någonsin har tagit på en fågel.
För att avrunda denna långa summering av året som bestod av så många bra bilder att det nästan blev för svårt att vilja vilka som ska vara med eller inte. Skulle en bild på älg vara med eller ska jag ha en solnedgångsbild på 300 m ö h få äran istället? Hösten blev ganska fotofattigt för min del. Jag hade planer att åka till de eldhärjade skogarna, besöka mindre vattenfall och fånga höstens alla färger. Dessvärre blev det inget av det.
Vi köpte oss ett gammalt hus som vi blev tvungna att renovera innan vi kunde flytta in och tiden räckte inte riktigt till för att hinna fotografera. Nu bor vi i huset och vi stormtrivs, visst det är mycket kvar att göra och många sysslor som gör att man inte riktigt kan bege sig ut som tidigare. Men de gånger man väl gör det så blir det något speciellt. Årets sista bild tog jag under en av årets kortaste dagar där solen var på väg ner och lyste upp dimman som låg över åkern i närheten där vi bor.
Jag märker när jag ser genom dessa bilder att wow, jag har verkligen utvecklats som fotograf. Den sista bilden hade jag inte kunnat ta i början av året, inte bara på grund av att jag inte hade det objektivet då utan att jag hade troligen inte kunnat se den kompositionen då. Rävbilderna beror egentligen mer på rävhonan än mig, men hon gav mig möjligheter att kunna träna inställningar och kompositioner i lugn och ro. Något man annars bara kan göra på en djurpark. Att smyga mig på djur har jag också blivit bättre på, att undvika gömslen så långt det går är som ett mantra för mig. Att stå tio meter från ett betande rådjur är också en väldigt speciell upplevelse där man hoppas på att ens hjärtslag inte hörs.
Året 2019 kommer troligen inte vara lika segstartad som 2018 då jag nu har snöskor som gör att jag kan ta mig fram där jag inte hade möjligheten under föregående år. Nya idéer, projekt och platser står på agendan för 2019 och jag hoppas på att detta år blir ett ännu bättre år och troligen så blir det ännu svårare att välja fram de absolut bästa bilderna för 2019.
