När det inte går som man har tänkt sig

Året 2017 började bra med goda förutsättningar och nu blev det bara kaos. Allt började med denna bild:

Jag hade en otrolig solnedgång framför mig över Ulvön och Skuleskogens Nationalpark och just denna selfie är så grymt snygg, den visar verkligen vem jag är och vad jag gör. Tyvärr sitter det ett billigt minneskort i den kameran just då och strax efter att jag tog denna bild så havererar minneskortet i kameran och kunde aldrig räddas (ja, jag testade alla möjliga knep). Ibland är det inte lätt att vara fotograf och därför är det så viktigt att ha ordentliga grejer, annars kan sånt här hända. Korten jag har i systemkameran är mycket dyrare och bättre kvalité och idag sitter det också ett sånt kort i kameran vi ser ovan. Nu har det också försent att ta om bilden för att solen börjar gå ner längre åt väster och därmed blir det ingen solnedgång över Ulvön längre. Jag måste vänta tills december för att kunna ta om bilden.

Sedan kom denna kväll som jag tänkte blogga om, en udda norrskenskväll där jag ihärdigt stod ute i två timmar och försökte hålla mig varm i de bitande 18 minusgraderna som det var just denna kväll och resultatet blev magiskt! Normalt brukar jag ta två tre bilder från en sån kväll och publicera, men det blev bara en och inget blogginlägg om strapatsen.

Därefter har det varit mycket annat, äldsta dottern började på förskolan för någon vecka sedan och i princip alla i familjen har antingen varit sjuka eller haft besvärlig förkylning, vilket jag fortfarande har. Sen har det varit mycket fokus på jobbet inför lanseringen av ny programvara men också inom gaming, då Nintendo Switch släpps snart samt att jag och frugan har börjat spela en hel del tillsammans i ett MMORPG spel.

Fotograferingen i sig har egentligen inte drabbats, jag tog 400 bilder på fåglar förra helgen där de flesta faktiskt var mest till för att identifiera dem. Däremot så har jag bara publicerat ett fåtal bilder när det egentligen finns hur många bra bilder som helst. Hittills är jag faktiskt upp i 19 olika arter som jag har sett och det är bara i Köpmanholmen och för mig känns det bra.

Det känns som om jag har tappat fotfästet lite grann och har inte haft vare sig möjligheten eller tiden att lägga på efterarbete på bilderna men också saknat tiden som behövs för att blogga om min fotografering, vilket jag är något jag verkligen vill göra. Ett annat strul jag har haft är med utskrifter av foton och därmed så har inga nya bilder tillkommit till webbshoppen.

Förhoppningsvis så blir jag av med förkylningen snart och i och med att det blir ljusare tider så kommer jag få bättre fotomöjligheter, både när det gäller fåglar och landskap.

Som sagt, det är inte alltid lätt att vara fotograf och speciellt inte när man håller på med natur och landskapsfotografering.

Föregående Årets första fågelskådning
Nästa Åtta månaders planering för en enda bild

Lämna en kommentar

Hoppsan, du råkade klicka på den andra musknappen! Bara att klicka igen så försvinner detta meddelande.