Höga Kusten-leden går inte längre genom Slåttdalsskrevan

Stycket ”Den nya leden” uppdaterades 2023-09-09 med bild och text.

Den 22:a maj gick Länsstyrelsen Västernorrland ut med att de kommer etablera en ny sträckning av Höga Kusten-leden längs Slåttdalsskrevan i Skuleskogen Nationalpark.

Istället för att ha leden genom skrevan så kommer den nya sträckningen gå upp på norra delen av Slåttdalsberget och den gamla leden genom skrevan kommer därför att stängas av säkerhetsskäl.

Vi har sedan ett antal år arbetat med att minska risken för fallande sten och block i Slåttdalsskrevan. Trots genomförda åtgärder, med inspektioner och borttagning av löst berg, ser vi att vi på sikt inte kan garantera säkerheten.

Torbjörn Engberg

Detta skapade kritikstorm i sociala medier och den lokala nyhetsbyrån går ut med rubriken Slutvandrat. Många kunde helt enkelt inte förstå varför leden skulle stängas av och varför man inte fick vandra i Slåttdalsskrevan som man har gjort i så många år. En del av argumenten var att de aldrig har sett stenar falla från bergsväggarna och just det får mig att tänka på det filosofiska tankeexperimentet:

Om ett träd faller i skogen men ingen hör det, gör det då något ljud?

Om ingen ser att det faller stenar, hur vet vi att det har gjort det?

Just därför begav jag mig ut för att undersöka och dokumentera verkligheten, faller det verkligen stenar från bergväggarna i Slåttdalsskrevan och kan man se direkta risker när man är där?

Alla stenar har en gång fallit

När man vandrar genom Slåttdalsskrevan så möter man stora och små stenblock som man får gå runt, kliva eller klättra över. 

Stenblock i Slåttdalsskrevan

Vad många kanske inte tänker på är att dessa stenar är inte rester som har blivit kvar från senaste istiden, då stenar förflyttades när isen rörde på sig, detta är nämligen stenar som har lossnat från bergsväggarna. Tittar man på följande bild så blir det tydligare.

Här kan vi tydligt se hur stenar har släppts från bergsväggen och fallit ner i skrevan, vilket syns av de utskjutande partierna. 

Tittar vi på samma ställe från andra hållet så får vi med lite mer av de stora stenarna som har fallit.

Dessa stenar är dock inte små, men samtidigt så kan man fundera på när de föll. För det finns inga spår på denna vägg som antyder att de har fallit stenar i närtid. Grånaden på bergväggarna samt mossan påvisar detta.

I följande bild får vi ett perspektiv på hur pass stora dessa stenblock faktiskt är.

Stenar faller än idag

Tittar man däremot på den motsatta väggen från ovan så får man en helt annan bild.

I bilden ovan ser vi tydliga spår av att stenar har lossnat från väggen, ju rödare det är desto mer nyligen föll det. Men inte bara det, titta på mängden sprickor som finns i just denna bild.

Under november, december, februari samt mars månad är vädret som mest instabilt i Höga Kusten och temperaturen tenderar att pendla kraftigt mellan plus- och minusgrader och det gör att vatten trängs in i dessa sprickor och det skapar frostsprängningar.

Detta gör att stenbitar rasar från bergsväggen och de behöver inte falla ned just under vintern, de kan lossna vilken tid som helst på året. Allt handlar bara om hur pass länge den svagaste länken lyckas hålla kvar dessa stenar innan de faller. 

Dessa stenar kan säkerligen väga allt från ett halvt kilogram och uppåt och oavsett vad de egentligen väger så kan de orsaka enorma skador på vandraren nedanför. 

Åtgärderna man tidigare har vidtagit

I citatet från Torbjörn Engberg, i början av detta inlägg, kunde vi läsa om att Länsstyrelsen har försökt ta loss löst berg och i följande informationsvideo (Facebook) kan vi för en kort stund se hur man med små gummiballonger trycker loss berg genom att man utvidgar dessa och påtvingar löst berg att lossna, en form av sprängning utan att göra åverkan på berget i sig.

I följande bild kan vi se platsen som de utförde detta på och samtidigt se att området är betydligt större än vad som visades i videon.

Väggen som lossnar

Vi har såhär långt diskuterat stora stenar som föll för en tid sedan, stenar som faller under kontrollerade former samt mindre stenar som faller idag. Vad vi inte har pratat om är väggen som håller på att lossna. 

Är man inte uppmärksam när man går ned i Slåttdalsskrevan från den södra ingången så kan man säkerligen missa den här fristående bergsväggen, som har ett gap som jag uppskattar till minst två decimeter.

I följande bild kan vi också se hur pass stort detta stenblock faktiskt är.

Även om det kan vara svårt att se var detta block slutar så skulle jag uppskatta dess höjd mellan fem till tio meter och mellan tio till femton meter bred samt med en tjocklek uppemot en halvmeter. 

Detta blir alltmer tydligt när vi får se glipan från andra hållet och vi inser att denna del av bergsväggen är verkligen helt fristående.

Det som är än mer skrämmande är att denna fristående del av bergsväggen troligen väger mellan 50-150 ton! 

Om denna del skulle lossna och falla på vandrare nedan så kommer det ha förödande konsekvenser till den grad att det kommer i stort sett vara omöjligt att få fram kropparna under blocken på grund av dess enorma vikt!

Den nya leden

Den nya leden kommer gå upp bara ett tiotal meter från ingången till norra delen av Slåttdalsskrevan och upp på Slåttdalsberget. Man har byggt nya trappor samt satt dit kätting för att förhindra vandrare att falla ned för stupen som finns längs den nya leden upp på berget.

Väl uppe på berget kan man åtnjuta en oerhört vacker vy över Tärnettvattnet och Höga Kustens skärgård. Flera bänkar har placerats ut längs den nya sträckningen.

Leden går sedan vidare till den södra ingången av Slåttdalsskrevan, där man har tagit bort trappen som tidigare satt där. 

Just vid den södra ingången är det tanken att man enbart ska se ned i skrevan medan man i den norra ingången ska kunna få gå in en liten bit för att få uppleva en del av den enorma skrevan men också för att få ta bild. 

Begränsningen görs med hjälp av kätting samt uppsatta skyltar, vilket visas i bilden nedan.

Inget förbud mot att vandra i Slåttdalsskrevan

Till skillnad gentemot vad som tidigare har sagt i sociala medier, och av den lokala nyhetsbyrån, så råder det inte beträdningsförbud i Slåttdalsskrevan, ett sådant beslut har nämligen inte tagits av varken Länsstyrelsen eller Naturvårdsverket.

Däremot så avråder man starkt från att beträda området bortom kättingen. 

Länsstyrelsen ansvarar för att besökare ska kunna vandra tryggt i nationalparken och i och med att riskerna har blivit alltför stora i Slåttdalsskrevan så drar man om leden för att kunna fortsätta garantera vandrare en trygg vandring genom Skuleskogen. 

Det betyder också att Länsstyrelsen kommer troligen göra minimalt med åtgärder framöver i självaste skrevan och att vandra där kommer ske på egen risk.

En stark avrådan

Trots föregående stycke så vill jag, likt Länsstyrelsen, starkt avråda dig som besökare av Skuleskogen Nationalpark att vandra i Slåttdalsskrevan.

Detta handlar inte bara om den enorma faran som du utsätter dig själv för, utan vilka signaler du ger andra. 

Det är inte helt ovanligt att om person ser någon annan göra en sak, som till en början kanske inte ser så pass farligt ut, så kommer även denna person göra samma sak. Är det flera personer där och du bestämmer dig för att beträda kättingen så kommer säkerligen flera göra detsamma.

Detta kan få förödande konsekvenser ifall flera följs åt som ett lämmeltåg och totalt ignorerar farorna. Vi vet inte när den fristående bergsväggen lossnar helt eller ifall ett större block lossnar från någon av sidorna. 

I följande bild kan vi till exempel se processen av två större utskjutande block som är i färd att kunna falla ned en dag och det kommer ha förödande konsekvenser ifall personer befinner sig i skrevan just då. Dessa utskjutande block syns tydligt i de tre första bilderna av detta blogginlägg.

Min kritik gentemot Länsstyrelsen och media

Efter mitt besök i Slåttdalsskrevan så förstår jag fullt ut varför Länsstyrelsen Västernorrland och Naturvårdsverket beslöt om att dra om leden. Men hur detta förmedlades i sociala medier är under all kritik.

Jag själv var dock snabb att dra slutsatsen att efter det olyckliga dödsfallet i fjol så har man helt plötsligt börja tänka säkerhetsmässigt kring skrevan. Jag hade dock fel och det måste jag erkänna. Fallolyckan hade inget med beslutet kring omdragningen av leden. Faktum är att Länsstyrelsen tänker inte vidta några som helst åtgärder längs kanterna av skrevan, men däremot så har man tillfört dessa åtgärder längs den nya leden upp på Slåttdalsberget då vissa delar av den går väldigt nära klippkanter.

Vad de skulle ha gjort är att ha varit mer informativ vid publiceringen och visat upp bilder som förmedlar varför man drar om leden, likt de jag försöker förmedla i detta inlägg.

Även Örnsköldsviks Allehanda, tidigare länkat i inlägget, var dåliga på att informera. Artikeln kändes mer som att man kopierade vad man redan har sagt på Länsstyrelsens hemsida samt i sociala medier och sedan använt sig av en ”clickbait” rubrik (Slutvandrat).

Även SVT Västernorrland misslyckades med att vara informativa och visade istället upp mer cinematiska filmsekvenser som istället påvisar hur härligt det är att vandra i Slåttdalsskrevan och Skuleskogen, vilket ger motsatta signaler om faran i att vandra i Slåttdalsskrevan.

Ingen verkade kunna visa upp ordentligt de faror som finns. Inom filmindustrin pratar man ofta om visa istället för att berätta (show, don’t tell) och det borde man ha gjort här. Visa den fristående väggen. Visa ärren från där stenar har fallit och förklara genomgående om hur vatten tränger sig in i sprickorna som gör att fler stenar faller från väggen efter frostsprängningar.

Jag tror att kritikstormen inte hade varit på samma nivå och fler hade förstått problemen och följande artikel hade kanske inte behövt publicerats.

Framtiden

Vad som kommer hända med Slåttdalsskrevan framöver är lite svårt att sia om och därför kommer de kommande styckena främst handla om spekulationer.

Jag tror dock på sikt att intresset för skrevan kommer att minska i och med att man inte längre kommer vandra i skrevan, eftersom man förlorar en del av upplevelsen av att vandra mellan de 200 meter långa bergsväggarna. Detta kan komma att påverka regionen på sikt eftersom den är starkt beroende av naturturismen och det är upp till regionen i sig att finna andra naturupplevelser som kan avlasta Skuleskogen från naturturismen och den åverkan som de tusentals vandrarna utgör längs lederna.

I och med att det inte längre kommer vandra tusentals människor genom skrevan varje år så kommer vegetationen ta över inom 10-20 år och vi kommer att se mer grönska i form av ormbunkar och buskar, men också träd kommer tränga sig upp bland stenblocken. Detta kommer förändra både utseendet på skrevan och med tiden kan även det påverka intresset för skrevan.

Slutligen, stenar kommer rasa och det är bara en tidsfråga när den fristående väggen kommer att falla. Detta kan förända utseendet radikalt vid den södra ingången till skrevan.

Mina framtida besök

Jag kommer troligen inte besöka Slåttdalsskrevan inom den närmaste tiden, utan jag kommer fokusera mig på andra områden i Skuleskogen och fånga det på bild.

Jag kommer dock hålla mig till föreskrifter som råder, det vill säga att inte vandra i skrevan bortom det som är tillåtet från Länsstyrelsen, vilket är en kort bit in i skrevan från norra ingången.

Jag vet att som naturfotograf så påverkar jag andra människor och genom att vandra och fota i skrevan så uppmanar jag indirekt andra till att göra samma sak, vilket jag absolut inte vill göra. Bilderna i detta inlägg är de sista av sitt slag från mig inifrån skrevan och bilderna framöver kommer därför se annorlunda ut gentemot vad de gör idag.

Jag vill därför avsluta detta inlägg med denna bild och jag hoppas att detta har svarat på dina tankar och funderingar kring varför Höga Kusten-leden inte längre kommer gå genom Slåttdalsskrevan.

Föregående Adobe Lightrooms AI-brusreducering
Nästa Aldrig mera Instagram

10 Kommentarer

  1. Jättebra information med risker och bilder som förklarar.
    Jag har vandrat och skidat genom skrevan massor av gånger. Men inte sett faran att sten ska ramla ner.
    Känner att du har rätt.
    Skulle vara kul att se gamla bilder från skrevans botten.

    • Min äldsta bild är från 2016, men visst skulle det vara intressant och se bilder från 70-talet och tidigare och jämföra med hur det ser ut idag.

  2. Tack för ett informativt inlägg!
    Fick tydlighet och hjälper oss att föra dialog med våra gäster om förändringen.
    Vill dock tro att Skrevan lika intressant som besöksmål trots förändringen.

    Vänligen Mirja Lindström

  3. Bra info, vi var där i somras (2022) och då var det avspärrat och klättrare försökte riva ner de block som var lösa.
    Utan tvekan ska man vara försiktig och ödjmuk inför det faktum att naturen är tuffare än vad vi kan hantera – om vi har otur.

    Ett bra liknande exempel är klippan vid en turistattraktion i Brazilien som föll över ett par båtar.
    Något sådant vill vi inte se i Sverige så klart.
    https://www.youtube.com/watch?v=rdbrvA6LFsY

  4. Jättebra information och tydliga bilder hur allvarligt det är med klippblocken..Alla har inte insett faran! 🙏

  5. Mycket bra information. Betydligt mer underbyggd än den första informationen från länsstyrelsen som var under all kritik.

    Kan dock tillägga och tycka att den nya dragningen inkräktar rätt så mycket på orörd natur med all kätting och rör, trappor etc som har monterats fast i berget.

Lämna en kommentar

Hoppsan, du råkade klicka på den andra musknappen! Bara att klicka igen så försvinner detta meddelande.