Fotoåret 2022

Efter två månader med semester så var det dags igen, att hänga kameran över axeln och bege sig ut och fota igen.

Dessvärre blev jag sjuk i början av året, men när det väl var över så var jag redo för nya tag, att komma på fötterna igen och köra in på ett nytt spår och bli en bättre naturfotograf.

Något som dessutom blev nytt för mig var ett djur som jag aldrig hade fotat tidigare, nämligen utter. De var inte helt lätt att fota dem när de var ute på isen, men jag fick några bra bilder och denna är en av dem där jag lyckades få bild på den från en bro. När de väl är torra så är de oerhört söta.

Medan jag var sjuk missade jag tyvärr några kraftiga norrskenskvällar, men det tog inte lång tid tills jag fick chansen att få komma ut och fotografera magin och magi blev det!

Månen var i andra kvarteret, upplyst till 70%, och lyste upp vinterlandskapet. Normalt brukar norrskenets färger bli svåra att få på bild under så pass kraftigt månljus, men inte denna kväll och det märktes speciellt när norrskensdansen kom igång ordentligt. Det tog inte lång tid innan jag vinklade kameran upp och fångade denna norrskenscorona tillsammans med månen i bild. Det är den kraftigaste coronan jag någonsin har fotat och det blev många magiska bilder den kvällen. 

Det tog inte lång tid tills jag fick uppleva magi igen och även denna gång var månen med, men under gryningen istället för på kvällen. Strax innan solen gick upp omvandlades vinterlandskapet i Nätra Fjällskog till en sagovärld utan dess like. 

Därefter blev det några norrskensbilder till och sen började våren komma och likaså fåglarna.

Snön försvann på tomten och flyttfåglarna åt upp det sista bland fågelmaten helt ovetandes om att jag låg några meter ifrån och fångade dem på bild, som med den här sädesärlan.

Våren fortsatte med motiv av olika fåglar och djur och ett djur som jag lyckades fånga i sin helhet var grävling.

Jag hade fått nys om en rävhona och sökte efter vilket gryt hon kunde vara hennes. En kväll låg jag på vakt utanför ett gryt och hoppades på att rävungar skulle krypa ur grytet, men istället kom det ut en fullvuxen grävling. Några dagar senare gjorde jag ett återbesök vid grytet och det var då jag lyckades fånga grävlingen i sin helhet, inklusive den lilla svansen.

Självklart hittade jag igen rävhonans och hennes gryt. En bild som jag är oerhört nöjd med när det kommer till henne är följande där hon tittar förunderligt på mig då jag precis hade klätt ut mig till buske och lyckas traska ut på vägen precis framför henne. I all hast sjunker jag ihop från 1,8 meter hög buske till knapp en meter hög och hennes blick säger det mesta om situationen.

En fågelkategori som jag tycker är oerhört vackra är doppingar och denna sommar bjöd mig på möjligheten att fånga gråhakedoppingen på bild.

Egentligen var jag ute efter att få bild på en uggla, men lyckades dessvärre inte med det. Men jag fann denna vackra fågel vid viken, där ugglan hade blivit sedd tidigare, och efter några försök fick jag en bild som jag verkligen var nöjd med.

Fokuset för detta år var att bestiga och fota från olika berg runtom Höga Kusten och en kväll under juni begav jag mig upp på Högklinten. Att stå 270 meter över havet och fånga solnedgången var något utöver det vanliga, även om det var ont om moln den kvällen.

Men det var inte det högsta berget jag skulle bestiga i år, jag hade ett speciellt berg i sikte. Efter mycket träning, både mentalt och fysiskt, så var det dags att bestiga Borgahällan i Borgafjäll och det var en av de stora höjdpunkterna för i år.

Att stå däruppe och blicka över landskapet från 1150 meter över havet var något jag bara kunde drömma om i fjol, men nu hade jag gjort det. Bilden som jag väljer är ett motiv man sällan ser och det är ett från toppen av skrevan i berget.

En annan höjdpunkt under sommaren var under hemfärden från Stekenjokk och det var ett möte med en rävunge längs en grusväg. Helt orädd kom den fram till bilen och jag lyckades ta mig ut ur bilen medan den var bakom bilen.

Jag satte mig ned och ungen kom så nära som en meter ifrån mig innan denne vandrade iväg lite och jag fångade denna bild innan rävungen traskade iväg på nya äventyr. Ett möte som hela familjen aldrig kommer glömma.

Därefter var kom hösten och jag chansade stort och begav mig tillbaka upp på Högklinten igen för att fånga norrskenet från 270 meter över havet.

Att bege sig så långt bort, längre än normalt, och dessutom bege sig upp på en sån höjd i hopp om norrsken är snudd på galenskap. Det finns aldrig garantier när det gäller norrsken och jag om någon vet om det. Trots det så chansade jag och när jag väl var på plats så tog det inte lång tid innan showen var igång och det var långt över mina förhoppningar.

En sak som jag fick prova under hösten, som jag aldrig har gjort tidigare, var att fota från ett gömsle. Jag satt, tillsammans med ägaren, i gömslet sen innan soluppgången och väntade ivrigt på vår största rovfågel.

Efter ett tag dök den upp och efter lång väntan satte den sig till sist mitt framför oss. Denna unga havsörn gav mig möjligheten att få en närbild på denna majestätiska fågel samt en morgon som jag sent glömmer.

I början av oktober begav jag mig ut igen för att fota norrsken vid en av mina vanliga platser, en spegelblank sjö. Under norrskensdansen upptäcker jag att jag har en svag båge ovanför mitt huvud och jag inser att jag måste byta plats, för brakar det loss så kommer jag inte ha möjligheten att fånga det på bild där jag står.

Jag packade ihop kameran snabbt, kastade mig in i bilen och for iväg till nästa sjö. Tio minuter senare monterade jag upp kameran vid denna sjö, som också var spegelblank, och det tog inte lång tid innan himlen litterärt exploderade i färger. 

Den 25 oktober var det partiell solförmörkelse över hela Sverige och jag hade inga planer på att fånga det på bild. Men när jag begav mig ut på lunchen för att fåra iväg på ärenden så plockade jag fram kameran med Canon 100-400/4.5-5.6L IS II USM monterat tillsammans med mina två kraftigaste Nisi filter (ND1000 + ND64+CPL). 

Jag visste inte riktigt vad jag skulle ta för bild så jag gick fullt in på 400 mm och fick följande bild på den partiella solförmörkelsen tillsammans med molnen. Bilden blev sedan uppmärksammad i SVT, vilket var oerhört roligt.

Detta blev en betydligt längre sammanfattning av året än vad jag normalt brukar skriva, men det har varit ett fantastiskt år med många fantastiska tillfällen och bilder som har blivit oerhört bra.

Nu är det inte långt kvar tills nästa år och jag ser fram emot vad det kommer bjuda på!

Föregående Ett erkännande - jag har misslyckats
Nästa Året 2023

Lämna en kommentar

Hoppsan, du råkade klicka på den andra musknappen! Bara att klicka igen så försvinner detta meddelande.