Fotoåret 2017

Året 2017 går nu mot sitt slut och det har varit ett fantastiskt år. Jag har nu upplevt alla fyra årstiderna i Höga Kusten nu i och med att jag flyttade hit från Umeå maj 2016.

Det har blivit mycket fåglar, men även vilda djur samt landskap och norrsken och det förstnämnda beror främst på att jag började med fågelskådning detta år. Under hela året så har jag både sett och fotograferat 111 fåglar! Det är en hel del fåglar det!

Men för att summera året så tänker jag presentera mina tio absolut bästa bilder som har tagits under årets gång och de visas utan inbördes ordning.

Den här bilden handlar egentligen om en himla massa tur.

Jag åkte till affären i grannbyn för att handla och passade på att ta med kameran med 100-400 mm monterad. På vägen hem från affären så såg jag två öron ute på en äng och jag stannade längs med vägen, klev ur bilen och gick parallellt med räven tills jag stod framför henne. Solen låg bakom moln, denna annars klara kväll, och jag anpassade kamerans alla inställningar för bästa ljus och skärpa samt minimal mängd med brus. Att hon jagade hade jag förstått, men att hon skulle dyka efter en sork medan jag var där var något som jag annars hade bara kunnat drömma om.

Hennes graciösa rörelser var för snabba för den slutartid jag hade, utom vid en bild. Här lyckades jag frysa hennes huvud medan resten av kroppen fortfarande är i rörelse och det är den bilden ni ser här ovan.

Det är så mycket som finns att gilla i den här bilden och det är ett möte som jag aldrig kommer glömma, sen att bilden nyss vann i en fotoutmaning på ViewBug är ju inte helt fel.

När man har 2,5 mil till jobbet så får man se en hel del landskap varje dag och man får också se hur det förändras med årstiderna. En mulen höstmorgon låg Utbysjön nästan helt spegelblankt och gjorde reflektionen till en akvarellmålning. Sen att bilden fick så pass varma och vackra höstfärger beror främst på det mjuka ljuset som det mulna vädret skapade, helt klart det bästa ljuset man kan önska vid höstfotografering och det bästa är att himlen finns inte med i bilden!

Denna blev dessutom nyligen utnämnd till finalist i en fototävling på ViewBug, vilket är riktigt kul när ens bild uppskattas så pass mycket.

Tänk dig att du sitter på en sten längs havsstranden klockan fem en försommarmorgon och väntar lika ihärdigt som honan i bilden på att maten ska komma. Hannarna visar sig värdiga till att mata sina kommande ungar genom att mata honorna. Så efter 20 minuters väntan och flera försök där man antingen missade självaste ögonblicket eller att hanen landade bredvid henne så lyckades man till sist fånga ögonblicket då hanen ge honan fisken.

Det var en rolig upplevelse och framförallt så blev resultatet bra.

Den mindre strandpiparen är verkligen en liten fågel och är lätt att missa, men dess karaktäristiska pipande går inte att undgå. En fantastisk liten fågel som jag hade turen med att få på bild. Just denna sprang på stranden och jag passade på att genskjuta fågeln och hukade mig sedan riktigt lågt. Till en början så gömde sig fågeln bakom gräset i bilden, men klev till sist fram och det resulterade i denna bild.

För mig så är detta an av de bästa fågelbilderna som jag någonsin har tagit och det är svårt att tro att fågeln är så liten som den är när man ser bilden.

Detta är nog mitt genombrott inom fotografering, det finns ingen bild som har blivit så uppskattad som just denna och även den här har hamnat som finalist på en tävling på ViewBug. Men det handlar egentligen inte om att denna bild gjorde mig känd, utan när jag letade efter ett motiv för att fota vid Stor-Degersjön så snubblade jag över dessa tre, egentligen fyra, stenar och all den kunskap som jag hade läst mig till om komposition och linjer föll helt plötsligt på plats. Sen dess har jag sett linjer nästan överallt och det har också gjort att många bilder som jag har tagit sen dess har varit betydligt bättre än de som jag hade tagit innan denna bild.

Helt klart en personlig favorit och milstolpe för mig som fotograf.

Att plocka fram den bästa norrskensbilden är svårt, jag skulle nästan kunna fylla hela listan med bara norrskensbilder. Men denna får nog bli min favorit. Det är också första gången som jag fotar norrsken med en förgrund och dessutom det första stora norrskenet som jag fotar med Irix 15/2.4 objektivet. De små öarna med träden tillför oerhört mycket till bilden, det blir inte bara ett svart konturlöst landskap som man ser silhuetten av. Dessutom så tycker jag att vindkraftverken blev bra i denna bild och jag valde därmed att inte ta bort dem.

Hade som sagt kunnat göra en hel lista med norrskensbilder och just nu längtar man efter nästa stora norrsken.

Denna bild togs bara för någon vecka sedan och det var en otroligt vacker gryning den morgonen. Att hitta en bra plats att fota när det gäller vinterlandskap är svårt, småvägarna är sällan plogade och man kan inte stanna längs vägkanten utan att stå mitt på vägen. Men så hittade jag denna väg.

Det jag verkligen gillar med bilden är hur snön återger färgerna från molnen samt att vägen leder en in i bilden.

Något jag fotade ofta under 2016 var solnedgångar och det är något jag har dragit ned på i år. Däremot så har det blivit en hel del experimenterande med HDR och långtidsexponeringar. Denna bild över Åfjärden är just en långtidsexponering som resulterade i en väldigt intensiv solnedgång.

Jag valde just den här på grund av intensiteten av färgerna men också hur reflektionen blev i sjön.

Det minne som jag kommer bära med mig länge från detta år är ekorrungarna som vi hade på gården. De bodde i en fågelholk och jag både fotade och filmade deras uppväxt. Sen en dag var de utanför holken och då tog jag den här bilden på den ena ungen. Väldigt små och väldigt söta små ekorrar.

Ett minne som varar för livet.

Detta foto är från våren, strax efter att all snö och is hade smällt och gav liv till alla bäckarna som finns runtom i Höga Kusten. Just detta vattenfall ligger i Skuleskogens Nationalpark och man når den lättast via Entré Nord. Solen lyste in bland träden och gav den bild som du ser ovan. Gillar verkligen bilden, för den gör ett så litet vattenfall att kännas så stort. Sen hur vattnet rinner nedför berget tillför en hel del också.

Längtar efter att få fota nya vattenfall under den kommande våren och då kommer det bli nya vattenfall som ska fotas.

Jag har också under året fått flera nya fotovänner och framförallt en norrskensvän som jag har farit ut och fotat tillsammans med under några kvällar nu. Nu inväntar jag nästa år med spänning för att se vad det har att bjuda på.

Föregående De magiska norrskenskvällarna i början av november
Nästa 2018 - ett nytt spännande fotoår!

Lämna en kommentar

Hoppsan, du råkade klicka på den andra musknappen! Bara att klicka igen så försvinner detta meddelande.