En vintermorgon i Nätra Fjällskog
En vintermorgon i Nätra Fjällskog
Västanåhöjden
Harspår
Skidspår
Klockan 04:15 gick larmet på mobilen, det var dags att börja göra sig i ordning och äta en stadig frukost innan man for iväg. Utrustningen hade jag packat ned kvällen innan och jag tog en titt på utetermometern, minus fjorton grader. Det kändes lite motigt då jag visste att det alltid var kallare i Nätra Fjällskog, men jag såg till att ha tre lager med kläder på mig.
Halv sex stod jag vid Hinnsjöstugan med snöskorna på. Det var minus sexton grader när jag började vandringen längs de preparerade skidspåren upp i skogen.
Det var först efter 2 km som jag tog den första bilden, där månljuset lyste upp skidspåren.
Gryningen var analkande och det var bara att fortsätta uppåt. Jag stannade till på den snötäckta myren, tog en bild och gick sen vidare.
Efter 1½ timme befann jag mig 418 m ö h och såg ut mot kusten. Det var inte mycket moln på himlen, men jag hittade en plats som jag kände skulle fungera tillsammans med soluppgången.
Det bästa jag vet med vintergryningar på höga höjder är att se hur snön färgar sig när morgonens första ljus börjar leta sig fram bland träden.
Direkt efter att jag tog bilden, vände jag kameran mot skogen bakom mig och fångade de färgade träden tillsammans med månen.
Därefter var det dags att bege sig den lilla biten upp mot självaste toppen.
Jag kollade mätpinnen som påvisade hur djup snön är och den stod på 87 cm, bara sju cm djupare än hemma på tomten. Det är ovanligt lite snö på höjden i år.
Väl uppe på toppen fotade jag de två skidspåren som går upp och ned för Västanåhöjden.
Västanåhöjden når 429 m ö h och ger milsvida vyer i alla väderstreck.
Efter att ha beundrat utsikten en stund, var det dags att börja gå tillbaka. Men först ville jag hitta ännu ett vintermotiv med de snötyngda träden.
Det tog en stund, men till sist hittade jag harspår som solljuset föll på, jag monterade mitt vidaste objektiv och fångade harspåren tillsammans med några snötyngda träd.
Fördelen med att vandra med snöskor är att jag kan vandra ut i snön hursomhelst, vilket hade varit betydligt svårare med skidor. Nackdelen är att det tar längre tid att komma upp på toppen och det tar verkligen på en rent fysiskt.
Den totala sträckan jag gick var 9,97 km och följande graf visar hur mycket det skiljde i höjd under hela min vandring till toppen och tillbaka. Jag vistades totalt fyra timmar i fjällskogen.
På vägen ned från toppen mulnade det på ganska fort och jag kunde inte fota något mer utan att få med en mörkgrå himmel. Det gjorde att nedfärden blev ganska händelselös och efter ett tag var jag vid bilen igen och for hem.
Men jag har en bild kvar!
Jag nämnde ju att jag hade tagit en bild uppe på myren, men jag valde att spara den till sist.
Detta är en väldigt speciell vinterbild för mig. Dels så lyser månen upp snön, men också himlen på grund den analkande gryningen. Detta skapar ett oerhört speciellt ljus och atmosfär som jag aldrig har fångat tidigare.
För mig känns det som om jag har klivit in i en sagovärld.
Detta var en lyckad morgon och det var verkligen värt att bege sig upp kvart över fyra på morgonen och sen vandra de fem kilometrarna upp till toppen och tillbaka.
Det blev många bra bilder och min favorit är ju helt klart bilden uppe på myren. Dessutom har min fru bestämt sig att den bilden ska upp på väggen så att man kan se denna sagovärld året om.
Vackra bilder
Tackar så mycket.
Fantastiskt vackra bilder på ”vårat fjäll”har stuga vid Hinnsjön och har upplevt många månskensturer på skidor och nattvandringar på midsommar.
Tackar så mycket.
Kan tänka mig det, oerhört fin natur och utsikten är väldigt speciell.