Om du är intresserad av detta foto, så kontakta gärna mig!

Fotoåret 2021

7 oktober, 2021 ,

Precis som året 2020 är vi drabbade av en världsomfattande pandemi, men det har inte hindrat mig att bege mig ut och fotografera naturen i all dess skönhet. Bortsett från sjukdomar samt att vara upptagen med andra viktiga projekt och så mycket mer.

Men jag har verkligen försökt och året började fantastiskt med ett riktigt vinterlandskap med snötyngda träd och denna å som precis frös till efter snön hade fallit. En plats som jag har försökt fota ett flertal gånger men motivet blir aldrig bra och det berodde helt på att det fanns ingen snö på platsen.

Årets första norrsken fångade jag dessutom uppe i Nätra Fjällskog och det är första gången jag lyckas fånga norrsken i något som skulle kunna liknas med ett fjällandskap, det vill säga en massa snötyngda träd. Det var en magiskt men kall kväll och längtar efter att få göra det igen.

Vintern fortsatte och leverera och bland det bästa jag vet med just Nätra Fjällskog, trots att ordet fjällskog har inget med fjällen att göra, är att träden ser ut som i fjällen. Granarna blir till pinnar på grund av den tunga snön och vid soluppgången så färgas dessa granar, likt denna som blev rosa.

Sen en kväll hände det något magiskt. Det var en väldigt blåsig kväll och snön började smälta, vårvintern hade kommit och jag trodde inte att det skulle bli någon speciell kväll för det var en massa moln som kom och gick hela tiden. Jag ställde kameran på att köra intervall och lät den bara gå och när jag kom hem och började titta igenom de 1000 bilder som kameran hade tagit så kom det en otrolig överraskning. På en enda bild hade ett lodjur stannat upp och tittat mot mig, som självklart inte såg den trots fullmånen, och fastnade på bild. För er som inte direkt ser den, den är till vänster om träden till höger.

Då är det dags att lämna vintern och gå mot våren och uppe i Malå hände något magiskt igen, något som jag har längtat efter i flera år och det är att få fota en lavskrika. Vi körde på landsvägen, jag och min familj, och helt plötsligt såg jag två fåglar vid vägkanten och skrek ”Lavskrika!”, stannade bilden i en parkeringsficka bara några meter ifrån där de befann sig och efter att tagit några bilder på dem så kom jag tillbaka till bilen tårögd. Jag hade just lyckats fota min drömfågel, för de är så vackra.

Ett motiv som jag verkligen tycker om att fota är grankottar, även om det är sällan jag gör det så är det något speciellt att hitta en kotte som har öppnat sig och hänger lodrätt. Anledningen till att det inte sker så ofta är nog att jag ställer enorma krav på hur bilden ska bli och denna kotte är inget undantag. När jag fotade denna kotte för första gången så blev bilderna för mörka. Jag åkte dit igen och då hamnade fokusen fel i alla bilderna, trots att jag hade min nya Canon M6 MKII. Kollade upp min gamla kottebild och granskade inställningarna. Tog min Canon 7D MKII och åkte dit igen. Medan jag väntade på att ljuset skulle bli rätt, experimenterade jag lite med bländaren och när jag väl tog bild glömde jag att ställa tillbaka bländaren till ursprungsläget, vilket gjorde att skärpedjupet blev för smalt. Det krävde en fjärde gång för att få allting rätt, rätt bländare, rätt ISO-tal och för första gången så stängde jag av bildstabiliseringen trots att jag har gjort alla försök, utom det första, med stativ. Resultatet ser ni nedan och skam den som ger sig.

Vi närmar oss nu sommaren och även kvällar med dimma och det var just en kväll där dimman var riktigt tjock och man såg inte långt alls. Jag passade då på att bege mig upp på ett av de högre bergen där jag bor och bestämde mig att fota solnedgången ovanför ett hav av dimma. För grejen med dimma är att de når bara en viss höjd och befinner du dig ovanför så är landskapet du ser ganska surrealistiskt.

En dag begav jag mig ut till en bäck som befann sig i en orörd natur, att hitta en bäck där ingen har varit och trampat bort all mossa tillhör inte vanligheterna. Jag hade med mig mina Zelda-figurer och fotade dem i bäcken samtidigt som jag tog vanliga bilder och insåg att en sten som jag fotade en av mina figurer på skulle bli en kanonbra bild utan figuren också. Jag hade också turen med att solen lyckades ta sig ned bland trädens grenverk och lysa upp stenen just då. En oerhört trevligt motiv taget med ett makroobjektiv och därav all bokeh i speglingen och den suddiga och avskärmade bakgrunden. Sen dess har makroobjektivet följt med mig överallt när jag fotar.

I slutet av sommaren blev det äntligen dags att åka upp mot fjällen och under en snabbvisit till Kittelfjäll möttes vi, jag och min familj, av denna vy och jag var bara tvungen att stanna och ta bild. Asfalterade vägar tillhör normalt sett inte mina motiv, men här drar den blicken in i bilden och upp mot Grönfjället. En vecka efter att jag publicerade bilden fick jag leverera en utskrift av den till en som ville ha motivet upphängd på väggen.

Jag har besökt Saxnäs varje år i några år nu och Kultsjön har aldrig varit blank, det har alltid varit vågor som har gjort vattnet gått och trist och det förstör lite av bilderna trots att Marsfjällen är oerhört mäktigt att titta på. När jag for till fjälls på egen hand så var Kultsjön spegelblank och jag bestämde mig för att knäppa av följande bild. Molnen och stenarna under vattnet gjorde en hel del för bilden. Att sitta här och äta mat, som jag hade med mig, och bara se den här vyn var verkligen upplyftande.

Under våren köpte jag en ny gemensam kamera till mig och min fru, uppgraderade från Canon M50, och under sommaren köpte jag ett nytt ljusstarkt objektiv som jag planerade att använda för både norrsken och vintergatan och när första norrskenet väl kom, for jag ut och monterade det nya objektivet, ett Sigma 16/1.4 DC DN, och jag har aldrig lyckats fånga norrsken med så lågt ISO tidigare och med så kort slutartid och ändå få så bra resultat som vi ser på följande bild. Nu längtar jag efter fler norrsken.

 

Som du kanske vet så brukar jag publicera dessa Fotoåret bloggar i december, men nu är det oktober och anledningen är att jag kommer ta två månader ledigt från fotograferingen och syssla med annat och kommer tillbaka med 2022 planeringen i januari.
Mer om detta kan du läsa här.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.