Om du är intresserad av detta foto, så kontakta gärna mig!

Snötyngda träd

9 februari, 2020 ,

En dröm för mig när det gäller vintern har alltid varit att fota riktigt snötyngda träd och trots att de senaste två vintrarna har varit väldigt snörika så har jag inte riktigt fångat den där känslan av snötyngda träd. Följande bild summerar i princip alla de försök jag har gjort genom åren och det är att grenarna är vita, de hänger lite, men mer än så blir det inte. För varje gång jag scrollar genom bildflödet på Facebook så dyker det alltid upp en och annan bild på snötyngda granar, där grenarna ser ut att ge vika, så blir jag smått avundsjuk – för jag vill också få såna bilder.

Men att bege sig upp till fjällen bara för att få en fluffig vit pinne till gran är inte riktigt värt det, speciellt inte när jag måste åka över dagen. Så hur ska jag lyckas få såna bilder på granar som jag drömmer om?

Man beger sig till Nätra Fjällskog! Närmare bestämt, Västanåhöjden.

Vänstanåhöjden är ett berg vars topp når cirka 450 meter över havet och ger en otrolig vy över större delar av Höga Kusten. Så den långa resan dit började en söndagsmorgon kl 5 och jag var vid leden upp till berget vid kl 6. Därefter påbörjades den 3,9 km långa vandringen upp på toppen. Jag var välutrustad med Canon 7D MKII som vanligt och tre objektiv, Irix 11/4 för vida vyer, Canon EF 16-35/4L IS USM för landskapsvyer och Canon EF 24-105/4L IS USM för lite tajtare vyer. Utöver det hade jag med mig mitt lätta Manfrott Befree Advanced, som väger bara 1,59 kg, samt snöskor.

Redan efter en bit så började man se de snötyngda träden, medan där hemma var träden helt kala, och det tidiga morgonljuset lyste upp granarna på ett väldigt speciellt sätt.

Redan då kunde man skönja vad som skulle komma.

På 335 meter över havet så var träden allt vitare och smalare.

Tiden gick och så gjorde jag, det var en bit kvar till toppen och den stora frågan var om jag skulle hinna upp tills gryningen. Till sist stod jag där, på nästan 450 meters höjd och kunde se ett otroligt landskap framför mig och en underbar gryning.

Detta är första gången som jag besöker Västanåhöjden, men också den första gången som jag passerar 400 meter över havet i Höga Kusten, det tidigare rekordet ligger på 300 meter i Skuleskogen. Vyn var helt klart storslagen och det otroliga är att det finns preparerade skidspår ända upp på höjden och man kan komma dit från både Hinnsjön och Skrikebodarna. Följande bild visar vilken vy som väntar på en ifall man tar skidorna upp på höjden.

Därefter tog man lite fler bilder, vyn var så fantastisk däruppe att man hade gärna velat vara kvar där hela förmiddagen om det hade gått.

Det var nästan så att man ville fota varenda träd när man var där, det fanns många kompositioner att välja mellan och antingen kunde man fota landskapet, mot solen och få med ljuset och skuggorna i bild eller så fotade man där skuggorna gick tvärs över hela bilden.

Det var verkligen en magisk stund att få vara däruppe, men det var dags att bege sig hemåt. Jag hade fått vad jag ville ha, snötyngda träd som gav en känsla av att befinna sig i fjällen. Det heter ju Nätra Fjällskog trots allt.

På vägen ned från berget blev det inte så mycket fotande, jag njöt mest av hur solen lyste upp snön i skogen. Tills jag såg något som verkligen levde upp till sitt namn. Snö kallas ibland för det vita guldet och jag har alltid tänkt mig att det är för att det bringar in en massa pengar till skidorterna, men jag hade fel. Detta är varför det kallas för det vita guldet.

Och jag ska erkänna en grej, detta är en av de svåraste bilderna jag har tagit. Att få balans mellan de kalla tonerna i förgrunden och de varma i bakgrunden har varit väldigt utmanande samt att få granen i förgrunden ljus. Att lyckas med detta är väldigt svårt och jag anser att jag har lyckats rätt bra med det.

Sista bilden jag tog innan jag åkte hem blev på Bjästa boden som finns längs leden mellan Skrikebodarna och Västanåbodarna.

På måndagen, dagen efter, bestämde jag mig för att göra en ny tripp, inte till Nätra Fjällskog utan till Skuleskogen. Det var dags att fånga snötyngda träd i månljus med en blå stjärnhimmel som bakgrund.

Jag begav mig till Entré Väst och började gå mot Nylandsruten. Det tog inte lång tid innan jag hittade en plats att fota dessa vackra träd tillsammans med stjärnbilden Orion. Denna gång var det främst min Irix 15/2.4 som satt på kameran.

Sista bilden för denna blogg blir från självaste Nylandsruten där jag fångade en av granarna i förgrunden tillsammans med Orion igen. Även om träden är mer snötyngda i Nätra fjällskog och framförallt uppe på Västanåhöjden, så var det rätt mycket snö på dessa träd ändå.

Som jag skrev i början så var det en dröm att få fota riktigt snötyngda träd och nu har jag fått så det räcker och blir över. Det var två fantastiska dagar där jag spenderade mycket tid på att verkligen få bilderna som jag ville ha det och dessutom ha motiv som faktiskt skiljer sig från varandra. Jag lär besöka Skuleskogen mer framöver, så länge det finns snö i träden, men Västanåhöjden får nog vänta tills nästa vinter. Det tar ju en stund att gå 3,9 km enkel väg med all den packningen som jag har med mig.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.