Om du är intresserad av detta foto, så kontakta gärna mig!

Tio år med systemkameran i handen

13 oktober, 2019 ,

Jag fick min första kamera när jag var åtta år gammal (1994) och det var en Kodak Pocket Kamera.
Jag fick min första digitalkamera när jag fyllde 20 år (2006) och det var en Olympus FE-115.
Jag köpte min första systemkamera 2016 och det var en Canon EOS 7D MKII…

”Sakta i backarna nu! Rubriken säger tio år med systemkameran i handen! 2016 till 2019 är bara tre år! Förklara dig nu herr naturfotograf!”

Självklart ska jag rulla tillbaka bandet lite och året blir då 2009. Min fru, dåvarande fästmö, ville införskaffa sig en systemkamera och det blev en Canon EOS 1000D. Redan 2011 ville hon uppgradera och köpte sig en Canon EOS 7D. Ni förstår, jag ägde aldrig riktigt någon systemkamera förrän 2016. Jag fick låna hennes 1000D lite då och då och när hon uppgraderade så fick jag ta över hennes 1000D, men det var kortvarigt då vi sålde den några år senare. Jag fick helt enkelt låna hennes 7D och i slutändan så tappade hon till stor del av fotointresset och istället för att låta kameran samla damm så fick jag låna den obegränsat, tills jag köpte andra generationen av samma kamera.

Anledningen till att jag skriver detta blogginlägg är för att jag köpte mig en extern hårddisk för att komplettera nätverkshårddisken jag har och dessutom ha chansen att alltid ha bilderna med mig, men också kunna göra backup på bilderna direkt efter att jag har fört över dem till datorn från kameran. Medan jag började kopiera över bilder från nätverkshårddisken så hitta jag gamla mappar som jag inte hade öppnat på flera år och hittade några anekdoter från en svunnen tid då jag fotade för skojs skull och var inte alls insatt i något av det jag gjorde. Medan jag beundrade min usla talang från den tiden så slog det mig att jag skulle kunna skriva ett blogginlägg om detta för att visa var jag en gång stod och var jag står idag. Dock ska det påpekas att detta är inte min tioåriga utveckling inom fotografering då jag tog inte det seriöst förrän 2016 och det var först då som jag verkligen började utvecklas som fotograf. Nog med en massa text att läsa, dags att hoppa in i tidsmaskinen och titta på vad jag lyckades med som yngre fotograf!

2009 – Fjärilar

Denna bild togs sommaren 2009 och är en av de äldsta bilderna jag har tagit. Självklart var det med Canon 1000D och troligen med en Tamron 70-300 mm från den tiden. Fokusen är faktiskt rätt, men bilden i sig är ganska tråkig, ingen spännande vinkel och bakgrunden är långt ifrån snygg.

Vi hoppar fram till sommaren 2017, åtta år senare, och jag fotar fjärilar på nästan samma sätt. Däremot så täcker fjärilen en mycket större del av bilden (obeskuren dessutom) och bakgrunden är betydligt mycket snyggare, skärpan är också betydligt bättre, men det beror främst på betydligt mycket bättre optik.

2010 – Fåglar

Förutom att fota insekter så fotade jag också fåglar och jag var jättestolt när jag lyckades få en domherre på bild 2010, dock så var långt ifrån en närbild och jag är inte ens säker på att du kan se fågeln, men den sitter där högst upp i granen.

Spolar vi fram till nästan fjorton månader, till 2011, så lyckades jag äntligen komma närmre småfåglarna och även när det gällde domherrar. Det jag främst har att säga kring denna bild är att slutartiden är alldeles för lång (1/50, f/13), men det ska också påpekas att denna bild är tagen med Canon 7D. Bilden är obeskuren och kompositionen är inte helt fel, hade bilden varit tagen idag så hade jag beskurit den för kompositionens skull.

Hoppar vi fram till våren 2019 så har jag bara inte kommit betydligt mycket närmre fåglarna, jag har även lyckats mycket bättre med slutartiderna och övriga inställningar. Sedan ska det påpekas att 100 mm extra zoom (Canon EF 100-400/4.5-5.6L IS II USM) gör enorm skillnad, men jag har faktiskt lyckats komma närmre fåglarna idag rent fysiskt jämfört med vad jag har lyckats med tidigare. Följande bild är också obeskuren. Men jag har fortfarande en bit kvar att gå, för jag exponerade inte följande bild efter det hårda ljuset och därmed så är den smått överexponerad.

2010 – Vattendrag

Jag har alltid fascinerats av vattendrag och samlade på mig ett flertal bilder på vattenfall och små forsar där vattnet såg ut som silke och använde dem som bakgrund på min dator. Men när jag själv skulle ge mig på att fota vattendrag, ja då föll det ganska platt. År 2010 hade jag inte ens något stativ att använda och det var handhållet som gällde! Var fokusen ligger i denna bild är jag inte helt hundra på, men det är alldeles för kort skärpedjup, överexponerat och som sagt så är det handhållet.

Ett skutt fram till 2018 och jag har inte bara ett pålitligt stativ som jag använder, jag har olika tekniker till hands också som fokusstackning, där jag tar flera bilder där fokusen har förflyttats allt längre in i bilden och sedan lägger jag ihop dessa i Photoshop. Sedan har vi ju redigeringstekniken där jag lyfter fram färger och detaljer och vattnet får en silkeslen karaktär. Jag vet att jag har nyare bilder än denna och några som skulle klassas som bättre, men anledningen att jag valde denna har med att bilden är skarp genom hela bilden och olika tekniker har använts för att nå det resultatet. Jag kör inte fokusstackning på alla bilder med vattendrag.

2010 – Landskap

Landskapsbilder går faktiskt att ta handhållet, om man har rätt inställningar. Följande bild kör med f/10, 1/250 s och ISO-200. Låter det som autoläge för dig? Högst troligen så var det så också.

Sen dess har jag verkligen utvecklats. Denna bild är nästan lika färsk som blogginlägget (2019) och här har jag använt mig av både stativ och bracketing, det vill säga att jag har tagit fem bilder i olika exponeringar och satt ihop det till en HDR bild för att få så bra dynamiskt omfång som möjligt. Jag arbetar fortfarande med reflektioner, men lägger också en hel del krut på kontrast och till en viss del även på färg. Inte så jättemycket på mättnad som en del skulle tro utan mer på färgton och färgkontrast.

2011 – Panoraman

Vi vrider fram klockan ett år och jag börjar testa nya saker, nya tekniker och börjar äntligen utvecklas! Nåja, det tog nästan fem år innan jag lärde mig något nytt efter det, men ändå. Panoraman! Att ta flera bilder och sätta ihop dem till ett panorama var nytt för mig och jättehäftigt. Jag lyckades fånga en solnedgång vid Vädersjön under islossningen och var supernöjd med resultatet! Det ska påpekas att det var fotat handhållet.

Tittar man på hur mina bilder ser ut idag så är det en enorm skillnad när det gäller panoraman. Det är inte bara det att det är panorama, det är HDR-panoraman som är tagna med objektiv med betydligt mycket större vidvinkel och dessutom så är kameran monterat vertikalt på ett stativ med hjälp av ett L-fäste. Det låter som att det är mycket utrustning och teknik som krävs bara för att lyckas ta en bild som man bara hade tagit i ett svept för åtta år sen. Dock är det just det som krävs för att lyckas med följande bild.

2013 – Norrsken

2012, året då världen skulle gå under enligt av en misstolkning av Mayakalendern, blev inte så mycket fotograferande för mig och det fanns inget som var tillräckligt intressant eller spännande att ta upp. Så vi beger oss till 2013 och mitt första norrsken som jag fotar.
Bilden kan dock ha lite svårigheter med att beskriva hur vackert det faktiskt var. Jag kan vara hård kritiker och framförallt mot mig själv, men självreflektion över vad man har åstadkommit tror jag bra är bra och att just titta tillbaka på vad man har åstadkommit tidigare och jämföra med det man lyckas idag så kan man se hur man har utvecklats. Oavsett inom vilket området det gäller! Tillbaka till bilden. Jag visste i princip inte vad jag gjorde och jag gissade mig fram tills det blev något på skärmen. Sen hade jag ingen aning om hur jag skulle processa bilden efteråt. Men bilden är bearbetad.

På bara fem år lyckades jag fånga skarpa, klara norrsken och få till skärpan på stjärnorna och i efterhand dra fram norrskenet för att sedan visa upp för världen. Men faktum är att det tog två år innan jag började fota norrsken aktivt och min första riktiga säsong med norrsken var först 2015. Men för att hålla det här blogginlägget någorlunda kort så hoppar vi direkt till 2018 och min tredje norrskenssäsong och på bild ser ni norrskenet över bygden som jag bor i.

Slutet

Jag hoppas att det har varit lika intressant och roligt för dig att läsa detta blogginlägg som det har varit för mig att skriva den. Jag skulle kunna fortsätta med 2014, 2015 och 2016 och jämföra med idag men det känns som att det blir ett lite för kort tidsspann och dessutom så var det ganska dött inom fotograferingen under 2014. Något som ändå slår mig är att, tänk om jag hade fotat aktivt under alla dessa år, var hade jag varit idag? Troligen en betydligt mycket större fotograf, fast då hade jag fått kämpa en hel del. Betydligt mycket mer än va jag gör idag. För fram till våren 2016 så bodde jag i Umeå och det måste ändå vara en av Norra Norrlands sämsta orter vad det gäller naturfotografering. Plattlandskap, svårt att se några djur inpå knuten och bara en handfull fågelarter att skåda trots att jag bodde i utkanterna av staden. Inte hade jag någon bil på den tiden heller, utan de bilder jag tog gjorde jag genom att ta med mig kameran när jag jobbade som taxichaufför och hade längre turer.

Att min fotografering tog fart 2016 och att jag började satsa på det berodde helt och hållet på att jag flyttade till Höga Kusten och till Nätradalen söder om Örnsköldsvik. Naturen här är otrolig, oerhört artrik när det gäller fåglar och väldigt mycket vilt i skogarna. Det finns bäckar och vattenfall nästan överallt och massor med sjöar. Plus att jag har en bil att köra runt med. Så på så sätt har min fotografering utvecklats och att titta tillbaka såhär har varit både kul och lärorikt och jag tror att även du skulle se hur du har utvecklats om du tittade tillbaka på dina bilder som du tog när du började med fotografering. Ta en titt och bli imponerad och känn dig stolt!

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.