Om du är intresserad av detta foto, så kontakta gärna mig!

En liten tur till Saxnäs

21 mars, 2019 ,

Varje februari så åker jag och min familj alltid en liten tur mot Åsele för att fotografera renar och detta är var inget undantag, trodde jag i all fall.

När vi hade kommit några mil nordväst om Bredbyn så fick vi se de första renarna men det tog ett tag innan vi hittade några som verkligen ville vara med på bild.

Detta är tredje året som vi gör denna utflykt och alla i familjen uppskattar det, framförallt barnen eftersom detta är den enda gången som de får se renar ute i det vilda.

Efter att ha fått dessa renar på bild så brukar vi normalt åka hemåt igen men eftersom vi nyss har införskaffat en ny bil som drar betydligt mindre än vår förra så tyckte vi att kunde åka hela vägen upp till Åsele utifall vi får se fler renar. Men vi åkte betydligt längre än så.

I och med mitt tidigare yrke så har jag varit i stora delar av norra Norrland, vilket min fru inte har. Så hon ville se Vilhelmina eftersom det bara var sju mil dit från Åsele (ett stenkast) så for vi dit och jag berättade att ifall man kom i höjd med kyrkan i den staden så kan man faktiskt se fjällen därifrån, vilket min fru aldrig heller har fått se och det närmaste jag har varit är några mil väster om Storuman och dessvärre var det mulet och disigt den dagen.

Men vår resa slutade inte i Vilhelmina, vi följde E45:an en liten bit och såg att det var 118 km till Klimpfjäll, rätt nära tyckte vi (ett lite längre, men krokigt, stenkast) och började följa vägen mot ett äventyr vi inte hade planerat från början.

Det tog inte lång tid innan vi var uppe vid Stalonnäset och tog de första landskapsbilderna. Trots att jag främst hade tänkt fota renar så hade jag med mig min Canon EF 16-35/4L IS USM utöver min Canon EF 100-400/4.5-5.6L IS II USM och det var tur det, annars hade jag blivit ganska tomhänt på bilder.

Det vi ser i bild är Svalegrunnan i förgrunden och Stor-Stalonberget i bakgrunden med sin högsta punkt på 745 m ö h. Men detta var ju inte riktigt det typiska fjällberget vi var ute efter och vi for vidare för fler bilder.

Tyvärr så måste jag som naturfotograf klaga på Trafikverket, och det tidigare Vägverket, då de konstant placerar parkeringsfickor där man inte kan se det vackra landskapet och detta gäller inte bara i fjällen utan även längs hela Indalsälven mellan Sundsvall och Bispgården. Man ser nämligen Norra Borgafjällen från vägen till Klimpfjäll men så länge det finns snö längs vägarna så är det het omöjligt att hitta en plats för att kunna ta bilder på det massiva fjället.

Däremot så fann vi en rastplats vid Bångnäs där Litsjöforsen finns och här insåg jag att jag skulle ha tagit med mig mitt Canon EF 24-105/4L IS USM då 35 mm inte riktigt räckte till för att fota det lilla vattenfallet i forsen. Bilden nedan är därmed kraftigt beskuren.

Vi kom ganska snart fram till att vi måste göra ett återbesök när det inte är vinter eftersom Trappstegsforsarna blir betydligt mäktigare än på vintern och framförallt så kommer Litsjöforsen vara betydligt mer spännande att fotografera och vistas vid.

Sent på eftermiddagen så kom vi till Saxnäs, vilket fick bli vår slutdestination för den här dagen eftersom det skulle bli bra sent innan vi om hem, men vyn som man såg från Saxnäs var inget man direkt klagade på. Tittar man över Kultsjön så såg man hela Marsfjällen med sin topp på 1590 m ö h.

Just här var jag faktiskt glad över att ha telezoomen med mig eftersom det gav mig möjligheten att zooma in på bergen, bland annat Slåttan som vi ser i följande bild med Vaelliegietjie i bakgrunden.

Slåttan är ett fristående berg i Marsfjällen som når 1065 m ö h och är riktigt mäktigt att titta på och man blir lite nyfiken på hur pass höga är de där raka bergsväggarna egentligen är.

Som sista bild innan vi for hem blev följande, där vi kan se Rovpentjahke längst till vänster, bakom det har vi Ortsen. Längst till höger har vi Gahkagaejsie. Den främre av de högsta topparna är Gahkagaejsientjahke med sina 1454 m ö h och den bakom är Maaresvaerie med sina 1590 m ö h.

På vägen hem så fick vi se både norrsken och Vintergatan, men däremot blev det inga bra bilder på grund av att det var för mycket bilar som körde förbi medan vi stod ute. Kom hem sent på kvällen och alla var trötta och glada, inte bara jag utan resten av familjen också.

Nu har vi kommit fram till att vi kommer göra flera turer mot fjällen innan nästa år men bara för att fara över dagen då det blir knepigt med att hyra stuga eller annan form av bostad när man har husdjur (hunden som vi har följde självklart med hela vägen till Saxnäs och tillbaka). Men när barnen är betydligt äldre och att våra husdjur inte längre finns så kommer vi satsa på att fjällvandra, men det är då det.

Jag hoppas att du fick njuta av denna berättelse lika mycket som jag fick njuta av utflykten.

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.